Efter talet blev det stående ovationer och ett stort fång röda rosor.
När Håkan Juholt i går inledde Socialdemokraternas förtroenderåd i hörsalen vid Stockholms universitet sa han inte förlåt en enda gång.
Att ombuden inte orkar höra fler ursäkter kändes i luften, och det kan man kanske förstå.
Bland ”partiets ingenjörer”, som Juholt kallade ombuden, är det uppslutning kring partiledaren som gäller.
Möjligen applåderades det ivrigt också av andra skäl. Som gäst hos Skavlan i SVT i fredags kväll avslöjade S-ledaren att han precis som filmregissören Ingmar Bergman har en liten svart bok där han skriver upp namn på sina motståndare. Det säger något om stämningen i partiet.
Gårdagens tillställning visade också på annat sätt att Socialdemokraternas kris inte alls är över utan har gått in i en ny fas.
Turnén bland partidistrikten verkar ha fått Juholt att svänga åt vänster, och de partilojala tycks gilla det. I går fick Juholt allra längst applåder för kraven att ”marknaderna ska regleras” och att det ”handlar om ett systemfel” som ska rättas till.
Att han vill ändra S kongressbeslut om vinst i bolag som driver skola, vård och omsorg är en tydlig signal om färdriktningen.
Det innebär samtidigt risk för nya strider. Många inom S förespråkar aktivt privata alternativ i offentlig verksamhet och det är svårt att begripa hur det ska vara möjligt om vinst inte alls är tillåtet.
Om Håkan Juholt är intresserad av argumenten kan han till exempel lyssna på Jan Nygren.
Under en diskussion som opinionsföretaget Novus arrangerade i torsdags förklarade den tidigare S-ministern att han inte alls anser att det är driftsformen som är avgörande för kvalitén i omsorgen. Jan Nygren tog sin egen mamma som exempel på att vård i landstingets regi minsann inte är en garanti för att den är bra.
Frågan är också om fler än de allra mest partilojala känner igen den svarta bild av dagens Sverige som Juholt målade upp i går.
Om man ska tro S-ledaren går det mesta käpprätt åt skogen.
Moderaterna vrider medvetet tiden tillbaka till 1910 och ”det riktigt gamla Sverige” där allmosor får ersätta välfärd.
Det var enbart tack vare Socialdemokraterna som Sverige utvecklades till ett modernt välfärdsland. Annars ”hade vi fortfarande åkt med häst och vagn och bott i kojor.”
Det där tror S-ledaren givetvis inte ens på själv. Men Håkan Juholt är en drastisk retoriker som eldar upp sig själv i talarstolen.
Dessutom har han en olycklig benägenhet att bli förtjust i sina egna formuleringar och upprepar dem därför även om det han säger inte har något med verkligheten att göra. Inte enbart M borde fundera över hur historien skrivs.
Om Håkan Juholt inbillar sig att han kan lösa partiets svårigheter genom att svartmåla Moderaterna och regeringen, vrida den egna politiken åt vänster, frysa ut inbillade och verkliga motståndare och placera dem i sin lilla svarta bok är S riktigt illa ute. Det som blir kvar av Socialdemokraterna blir säkert ett sammansvetsat gäng, men särskilt stort lär det inte bli.