Partiet krymper men Håkan Juholt har fortfarande en liten hop anhängare som ej förfäras. De upprepar gärna en teori: Juholt är en så skicklig debattör att han fått högern panikslagen. Därför har ett borgerligt mediedrev trumpetats ihop med uppgift att avsätta Juholt till varje pris.

Det är lätt att hamna rätt halvvägs men ändå missa slutmålet. Få förnekar att Juholt är en skicklig debattör, hård nära gränsen till ful, intensivt närvarande, med en förmåga att sätta pricksäkra ord på känslor som delas av många.

Men att vara svårslagen i debatt är inte samma sak som att vara en lämplig partiledare. Min 17-åriga dotter är den skickligaste debattör jag känner, hon skåpar ut mig varenda gång, men jag skulle inte välja henne till ordförande ens över sitt eget rum.

På torsdagen fick Sveriges Radio-dokumentären ”Partiledaren” Stora journalistpriset. Programmet följer Håkan Juholt från eftervalstraumat oktober 2010 till kuppen mot Mona Sahlin och slutligen partiledarvalet.

Dokumentären visar med skriande tydlighet dilemmat Juholt. Han är en sympatisk man som brinner för sitt parti. Han framstår också som helt oförställd: öppen, impulsiv och äkta. Partigängaren Håkan är samme man som ordförande Juholt.

Den äktheten vore en tillgång för de flesta. Knappast för en partiledare. Den lurar en att säga det man tycker för ögonblicket – och glömma att det först ska förankras hos en partistyrelse, ett VU, 100.000 medlemmar och Wanja Lundby-Wedin.

Juholt är helt medveten om att hans svallande röda blod gör honom omöjlig som S-ledare. Den självinsikten har vevats i många repriser: ”Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad, jag har varken kapaciteten socialt eller politiskt.”

Han trivs ju så bra i försvarsutskottet och Oskarshamn. Han hoppas innerligt att han ska ha det goda omdömet att tacka nej om han någonsin skulle erbjudas det krävande jobbet – som partisekreterare.

Vid en av intervjuerna har Juholts telefon lagt av. Han förlorar sig i diskussionen, glömmer tiden, orden flödar, vad är klockan? – och plötsligt har Den Yvige nästan missat ett möte med krigsdelegationen:

”Helvete!”