Håkan Juholt slog an tonen i sitt första linjetal som partiledare för Socialdemokraterna:
”Då ställs vi socialdemokrater inför valet att antingen vika ner oss eller göra pensionerna till en valfråga 2014. Jag har i det läget bara ett budskap till statsministern: Vi ses i valrörelsen!”
Sedan förklarade han att det inte alls betydde att den breda pensionsuppgörelsen ska brytas upp. För att några veckor senare i sitt första maj-tal återigen lägga an och skjuta av en skarp salva: ”Man ska inte behöva dricka en burk Novalucol när man får det orange kuvertet. Pensioner ska man kunna leva på!”
Slagkraftigt och applådvinnande. Men vad betyder det?
Det som förklarats vara Håkan Juholts starka sida; förmågan att med humor tala till folket, gör samtidigt att han balanserar på en slak lina hängande över en hotande populistdal.
Socialdemokraternas partiledare påstod sig till och med föra samtal om pensionerna med de fackliga centralorganisationerna. Sacos och TCO:s ledningar dementerar för DN att några sådana samtal pågår. LO hänvisar till att LO-ekonomen Mats Morin har träffat Socialdemokraternas riksdagsgrupp och föreläst om sin rapport ”Pensionsreformen i halvtid”.
Självklart ska man kunna leva på pensionen. Det är själva poängen. Men Håkan Juholt har i sina två inledande tal som partiledare inte lyckats leverera något budskap om det som är avgörande för att det ska bli några pensioner över huvud taget: hur mycket vi arbetar och värdet av det. Han låtsas inte om sambandet. Kulturskola i all ära, men som ekonomisk tillväxtmotor räcker den inte till pensioner åt alla.
När ett stort antal europeiska länder och amerikanska delstater brottas med ohållbara pensionslöften har Sverige ett system med rak koppling mellan lönernas och ekonomins utveckling och storleken på de allmänna pensioner som ska utbetalas. Dess konstruktion bygger på den – för att låna Juholts favoritord – solidariska tanken att ingen pensionsskuld ska skjutas på kommande generationer. Denna reform, från det pyramidspelliknande ATP-systemet till dagens mer spargrisinspirerade, är beundrad och sedd med avundsjuka på av ekonomer och politiker långt utanför Sveriges gränser.
Håkan Juholt talar om hotet från det orange kuvertet och att många löntagare inte kommer att få 50 procent av sin tidigare lön i statlig pension. Han låtsas inte om att den bara är en del av den framtida pensionärens inkomster.
Tjänstepensionen är ett avgörande tillskott för de allra flesta löntagare. Det må vara ett komplicerat system med många olika avtal, där en förenkling vore önskvärd, men det är en helt annan fråga.
Till det kommer att människor faktiskt har det bäst ekonomiskt ställt när de närmar sig pensionen. Det är i denna grupp som eventuella förmögenheter i form av bostad och sparande har nått en nivå att tala om. Att själv lägga undan en slant under arbetsåren må vara ett för komplicerat tillägg av personligt ansvar för den typiske svenske medborgare Håkan Juholt ser framför sig. Men att den som är kapabel att ta ansvar för sin egen ekonomi faktiskt gör det, är också en form av solidaritet.
Särskilt säger sig Håkan Juholt värna om dem som är utförsäkrade, långtidsarbetslösa eller lågavlönade. Att garantipensionerna – grundtryggheten för äldre medborgare – redan i dag betalas via statsbudgeten och inte påverkas av det självfinansierade pensionssystemet, är en sak. Viktigare är att Håkan Juholts konstaterande borde leda till åtgärder för att få så många i arbetsför ålder som möjligt i jobb – men det skulle kräva mer av handfast ekonomisk politik än pingvinmetaforer från talarstolen.
Politikerna – tvärs över partigränserna – klarade inte av det första testet av det nya pensionssystemet när finanskrisen slog till. Kopplingen mellan ekonomisk nedgång och minskade pensioner blev för svår att hantera. Man ändrade i balansindexeringen, bromsen, och spred ut bromsverkan över flera år. Det var ett ingrepp som faktiskt kommer att ekonomiskt missgynna de pensionärer som lever längre än ett par år till. Förändringen gjorde det ännu svårare för medborgarna att förutsäga de framtida pensionerna, vilket Agneta Kruse, forskare i socialförsäkringssystem vid Lunds universitet konstaterat, Det var en justering påverkad av kortsiktiga politiska intressen inför valet 2010 och illa nog för en konstruktion som bygger på långsiktig trovärdighet.
Vad Håkan Juholt vill förändra talar han inte om. Men just de svävande uttalandena är farliga då de hotar tilltron till det system som är byggt för att hålla generationer framöver. I sanning osolidarisk otydlighet, från den man som aspirerar på att leda landet.