Justitiekanslern kom på onsdagen till en svårsmält slutsats. Trots att justitierådet Leif Thorsson erkänt sexköp och förelagts ett straff på 50 dagsböter ska han inte skiljas från sin tjänst.
Att tilltron till rättsväsendet skadas av att en domare i Högsta domstolen medvetet bryter mot lagen är ofrånkomligt. Det bästa hade varit om brottet aldrig begåtts - det näst bästa om Thorsson själv insett skadan och på egen begäran lämnat sitt uppdrag.
Så ser nu läget inte ut. Justitiekanslern hade bara två dåliga alternativ. Det ena var att hävda att Thorsson visat sig "uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten". Det andra var att inte vidta någon åtgärd och låta Thorsson sitta kvar som om inget hänt.
Domare har i Sverige ett grundlagsfäst anställningsskydd. Det finns inte för att skydda dem som anställda utan för att skydda den funktion de har i rättssamhället. En domare ska inte behöva frukta den politiska maktens reaktioner utan kunna döma med integritet, utan ängsliga sidoblickar.
Därför räcker det inte att en domare gjort något som kan ifrågasättas och klandras. Agerandet måste som det uttrycks i regeringsformen ha gjort honom "uppenbarligen olämplig".
Sexköp är ett brott med stor moralisk och känslomässig laddning. Thorsson har tidigare suttit som domare i sexköpsmål. Misstankar kan därför uppstå att dömandet påverkats av hans personliga hållning till sexköp.
Detta kan få betydelse för hur mycket tilltron till Högsta domstolen skadas. Men att spekulera om detta eller låta sig påverkas av vad som just nu vore opportunt är inte justitiekanslerns uppgift.
Justitiekanslern ska bedöma brottets straffvärde och omfattning. Utgångspunkten måste vara vad som faktiskt kunnat fastställas om Thorssons gärningar och vad lagen säger om det begångna brottet.
Ett fall av sexköp som gett ett straff på 50 dagsböter var det som skulle bedömas. Innebar det att den tröskel som finns för att skydda den dömande maktens oberoende "uppenbarligen" överskridits? Nej, fastslår justitiekanslern.
Det är ett svar som förtjänar respekt.