Jag har inte följt med. Det känns smärtsamt att medge men så är det. Jag har aldrig läst Alex Schulmans blogg - och ingen annan heller i den genren. Reaktionerna på Alex Schulmans beslut att sluta har däremot väckt en del tankar.
Vad kommer det sig att massor av människor i dag ägnar sig åt denna elektroniska form av dagboksskrivande? Dagboken som litterär form debuterade på 1700-talet. Och dagboksromanen blev tillsammans med brevditon mäkta populär under 1800-talets första del. Läsarna var kvinnor, unga kvinnor i välbeställda sociala skikt. De hade förhållandevis gott om tid - ogifta och väntande på att få ansvaret för ett större hushåll. Att just de här genrerna blev så framgångsrika berodde förstås på identifikationsfaktorn, det vill säga läsarna skrev själva dagbok - och brevväxlade.
Den verksamheten tog tid och förutsatte ett betydande mått av fri tid. Den hörde i huvudsak ungdomen till. Undantagna är givetvis de intellektuellt begåvade av båda könen för vilka dagboken kunde bli en mer eller mindre offentlig skrift. De var och är dock få, mycket få.
Också långt fram i tiden har dagboken hållit sin ställning som en tillflykt under några år av osäkerhet och sökande. Många är vi som med ett lätt generat leende och en liten tår öppnar ett sparat häfte och möter oss själva som 14-åringar. - Det var då, tänker man. Sedan fick man så mycket annat att göra.
Nu har dagboken transformerats till blogg. Och tusentals, tiotusentals skribenter sitter vid tangenter och skärmar och skriver och skriver: ungefär lika triviala fakta och funderingar som i de där gamla dagböckerna med hjärta på, fast förstås uppdaterade till 2000-talets språk.
Det tar tid. Och det är här min undran kommer in: Hur kan så många ha så mycket tid? För alla bloggarna är inte fjortonåriga flickor och någon riktigt stor sak är inte bloggandet bland pensionärer, såvitt jag har förstått.
Så varför måste de hela tiden skriva på det där sättet? Jag antar att upptagna husmödrar och andra förståndiga vuxna ställde samma fråga inför det myckna dagboksskrivandet för tvåhundra år sedan.