Signerat – Johannes Åman.
Liksom tidigare i Sverige spekuleras det nu i Finland om att regeringen ska förlora en omröstning i riksdagen om kärnkraftens framtid. En enkät bland riksdagsmännen visar att utgången är oviss.
Den finska regeringen vill liksom den svenska bereda marken för nya kärnkraftsreaktorer. Men den finska kärnkraftspolitiken är långt mer radikal. Där pågår redan bygget av landets femte reaktor. I förra veckan sa regeringen ja till två av tre ansökningar om tillstånd att bygga ytterligare reaktorer.
Ur ett svenskt perspektiv är denna kärnkraftssatsning häpnadsväckande. I två viktiga avseenden har dock Finland ett besvärligare energipolitiskt utgångsläge än Sverige. Landet har mindre vattenkraft och ett stort beroende av import. Tre fjärdedelar av den importerade energin kommer från Ryssland. Naturgasen som Finland använder kommer till 100 procent från den stora grannen i öster.
Därmed har kärnkraften en säkerhetspolitisk dimension som den hittills saknat i den svenska debatten. Mer inhemsk kärnkraft är i Finland en fråga om nationellt oberoende. Det väger tungt i ett litet land vars moderna historia präglats av närheten till en hotfull stormakt.
Sverige behöver inte gå lika långt och lika snabbt fram som Finland. Ändå är grundproblemet detsamma: att det i dag inte finns någon realism i att vind- eller solkraft fullt ut skulle kunna tillgodose landets långsiktiga behov av elkraft.
Länder med elintensiv industri kan under överblickbar tid inte utesluta kärnkraften. Även om Sverige har ett annat geopolitiskt läge än Finland bör man heller inte bortse från de negativa sidorna av ett importberoende. Den importerade elen är i allmänhet smutsigare än den vi producerar inom landet. Skulle vi liksom Finland bli beroende av energi från Ryssland löper vi dessutom risken att utsättas för politiska påtryckningar.