Signerat - Johannes Åman.
För att bryta det partipolitiska ställningskriget har president Barack Obama spelat ut en joker: kärnkraften. I ett tal i tisdags utlovade han statliga lånegarantier till två nya kärnkraftsreaktorer. USA har redan 104 reaktorer. Men sedan olyckan i Harrisburg 1979 har det inte byggts några nya.
Det är bland republikaner det starkaste stödet för kärnkraft finns. Samtidigt är det där motståndet mot att sätta pris på koldioxidutsläpp är hårdast. Så kärnkraften skulle kunna bli en nyckel.
För det första passar den logiskt in i Obamas klimatpolitik. Kärnkraft är ett energislag som ger obetydliga koldioxidutsläpp. Och sätter man pris på koldioxidutsläppen ökar kärnkraftens ekonomiska attraktivitet i förhållande till fossila bränslen.
För det andra skulle en satsning på kärnkraft kunna få åtminstone några republikaner att stödja ett samlat energipaket för reducering av koldioxidutsläppen.
Sådan är tanken – och den är i grunden god. Ändå är många skeptiska. Republikanerna må gilla kärnkraft, men gör de det i tillräckligt hög grad för att svälja ett system med utsläppsrätter? Mycket osäkert.
Samtidigt omges kärnkraften av ekonomiska frågetecken. Många projekt har fallit för att kostnadskalkylerna spräckts. Privata investerare ogillar också den politiska osäkerhet som omgett kärnkraften.
Det senare kan ändras i och med presidentens tydliga signal om att ny kärnkraft ska ingå i den framtida energimixen. Men att ge statliga lånegarantier är i sig kontroversiellt – och blev det än mer efter stödpaketet till finanssektorn hösten 2008. Här möts högerns rädsla för socialism och småfolkets misstro mot storkapitalet.
Det är därför inte alls säkert att kärnkraften går en vår till mötes i USA. Däremot visar Obamas utspel att den trettio år gamla låsningen i kärnkraftsfrågan är på väg att brytas. Huvudfrågan är inte längre av existentiell art: för eller emot kärnkraftssamhället.
Nu träder i stället frågor om ekonomi, klimat och lämplig mix mellan olika energislag i förgrunden. Det är ett stort framsteg.