Signerat – Johannes Åman.
Vad som hänt om det inte hade blivit en folkomröstning om kärnkraften den 23 mars 1980 får vi aldrig veta. Frågan var redan politiskt infekterad. Den hade orsakat den första Fälldinregeringens fall 1978. Dessutom splittrade den inte bara de borgerliga utan också Socialdemokraterna.
Partitaktiskt var det begripligt att Olof Palme efter reaktorolyckan i Harrisburg den 28 mars 1979 spelade ut folkomröstningskortet. Men priset blev högt. För det första uppfattade många väljare upplägget med tre linjer som manipulativt. För det andra förstärkte folkomröstningen kärnkraftens karaktär av undantagsfråga.
Opinionen just denna dag för 30 år sedan blev genom folkomröstningen liksom djupfryst, bortlyft från det politiska livet och konserverad som den var efter det stormiga 1970-talet.
En redan infekterad fråga blev därmed ännu svårare att hantera. Först med de fyra regeringspartiernas energiuppgörelse i februari förra året skedde ett tydligt brott med det tänkande som präglat kärnkraftsfrågan sedan folkomröstningen.
En proposition som bygger på alliansuppgörelsen läggs fram denna vecka. Antas den av riksdagen så sätts det bortre parentestecknet för kärnkraften som undantagsfråga.
Det som regeringspartierna har enats om är en kompromiss. Centerpartiet har inte under Maud Olofsson blivit ett kärnkraftsvänligt parti. Däremot har det valt att medverka till att debatten och de framtida energipolitiska besluten fått en annan ram.
Avvecklingslagen avskaffas och förbudet mot ny kärnkraft tas bort. Samtidigt sätts ett tak vid nuvarande antal, alltså tio reaktorer. Nya reaktorer kan bara byggas om de ersätter befintliga och uppförs på platser där kärnkraftverk redan finns.
Detta är inte svaret på hur stor del kärnkraften ska utgöra i den svenska energimixen. Där finns fortfarande skilda meningar. Vi vet inte heller hur dyr ny kärnkraftsel kan komma att bli i förhållande till alternativen.
Det stora och viktiga är att alliansen kan bryta de låsningar som präglat kärnkraftsfrågan. Grunden läggs för en rationell, långsiktig energipolitik.