Det finns ingen bra etikettsbok för hur man bäst umgås med diktatorer. Fjärma sig eller närma sig – det är frågan.

Något svar finns inte. Allt beror på. Både omständigheter och tidsanda. För att i dag förstå västvärldens försonliga inställning till massmördaren Muammar Khaddafi måste detta med tidsanda vägas in. De bilder där Libyens diktator skakar hand med Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair respektive USA:s förra utrikesminister Condoleezza Rice ses i ett helt annan ljus i dag än när de först publicerades.

Ännu mer besvärande blir bilderna av de nya uppgifterna om hur ländernas säkerhetstjänster samarbetat. Hur CIA och MI6 skickat regimkritiker tillbaka till Khaddafi och hans torterare. Samma personer som då användes som torrfoder till lejonet i Libyen har i dag status som hjältar och som medlemmar i den nya övergångsregeringen.

Storbritannien kan i dag tacka sin lyckliga stjärna för att landet valde att driva på för ett militärt ingripande. Annars hade man kunnat misstänka att man offrat det libyska folket för att slippa stå till svars för det lismande och kurtiserande med familjen Khaddafi som nu nått mediernas ljus.

Brittiska tidningar rapporterar om julkort som skickats och om hur Tony Blair visat ett osunt intresse för en av Khaddafisönernas studier vid London School of Economics. Vidare om hur den tidigare utrikesministern och Khaddafis högra hand, Musa Kusa, tilläts slinka ur Storbritannien trots att han misstänktes för inblandning i flera mord. International Herald Tribune skriver om hur USA lämnat ut libyer vid minst åtta tillfällen. Där finns också den bisarra historien om hur CIA agerat talskrivare åt Khaddafi.

Det finns något bekvämt med kategoriska avståndstaganden. Det är lättare att säga att man inte ska ha något att göra med diktatorer än att vingligt leta sig fram till en försvarbar kontaktnivå som i bästa fall kan driva på utvecklingen i landet.

Vilken hållning man än intar i frågan om fjärmande eller närmande står det helt klart att USA, Storbritannien och förvisso också flera andra länder gullat skamlöst mycket med en sällsynt skamlös ledare.