Signerat – Annika Ström Melin.
De knapphändiga och ofullständiga rapporterna från Kirgizistan låter isande välbekanta. Än en gång tvingas tiotusentals människor lämna allt de har och fly för sitt liv enbart därför att de tillhör en etnisk minoritet.
Det som händer verkar planlagt och väl finansierat, kommenterar Sveriges ambassadör Hans Olsson. Det finns tydligen krafter som tjänar på att få kirgiser att ge sig på sina uzbekiska grannar. I ett politiskt instabilt område som präglas av ekonomisk misär pågår en maktkamp som blandas med knarkpengar och etniska konflikter.
Vem skyddar dem som flyr? Det dystra svaret är: ingen. Den kirgisiska regeringen saknar kontroll över landet och vädjar till Moskva om hjälp. Ryssland borde ha eget intresse av att försöka hindra att våldet eskalerar, men avvaktar och verkar helst vilja hålla sig utanför.
Men när det gäller humanitära katastrofer borde världen inte delas in i intresseområden. Att hejda etnisk rensning är allas ansvar, var den än pågår.
FN, EU och OSSE har utsända i Kirgizistan, men obeväpnad personal kan i detta läge inte göra särskilt mycket. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uttrycker ”sin oro” och hjälpsändningar är på gång. Ännu på måndagseftermiddagen hade det inte kommit ett enda ord från EU:s utrikesminister Catherine Ashton. Sedan enades medlemsländernas utrikesministrar om att erbjuda humanitär hjälp.
Däremot har varken Ryssland, EU eller FN ens diskuterat att försöka hindra våldsverkarna. Det skulle ta månader eller år att få i väg FN:s styrkor. Men med ett FN-mandat i ryggen och en inbjudan från Kirgizistan skulle EU:s snabbinsatsstyrkor snabbt kunna vara på plats. Etnisk rensning pågår i Europas närområde. EU:s stridgrupper inrättades för att kunna förhindra humanitära katastrofer men har hittills aldrig använts. Om det var meningen att de skulle göra nytta kan det vara dags nu.