Signerat – Rikard Westerberg.
I Köpenhamn har världen fått se FN-systemets mer dåliga sidor. Dels har viktiga förhandlingar förhalats av enskilda länder, som när Sudan ledde G77-gruppens utmarsch i måndags. Dels har systemet gett utrymme åt tvivelaktiga figurer som Venezuelas Hugo Chávez att kapa föreställningen med anklagelser om västvärldens ”imperialistiska diktatur”.
Att förhandlingsklimatet blir allt annat än konstruktivt med Chávez och hans likar runt bordet är lätt att förstå.
För att komma runt problemet och snabba upp de viktiga förhandlingarna föreslog i går tankesmedjan Fores på DN Debatt att de tjugo nationer som står för 90 procent av utsläppen förhandlar på egen hand. Efter kaoset i Köpenhamn framstår det inte bara som en god idé – utan som helt nödvändigt.
Därutöver återstår att komma överens om mekanismer för att få ned utsläppen, liksom kontroll och sanktioner. Faktum är att utan globala institutioner för övervakning så är eventuella klimatavtal – bindande eller ej – inte så mycket mer än papper.
Fores föreslår att klimatet får en egen motsvarighet till Världshandelsorganiationen, WTO, eller Internationella valutafonden, IMF. Inom ramen för en sådan institution skulle länderna och experter kunna övervaka att avtalen följs. Det är också svårt att tänka sig att marknader för utsläppsrätter ska kunna länkas samman utan någon form av samarbetsorgan.
Även det gigantiska klimatbistånd om 100 miljarder dollar per år som utlovats från de fria ländernas sida måste övervakas så att de inte hamnar i fel fickor. Det ligger i både givares och mottagares intresse att biståndet och tekniköverföringen verkligen går till klimatåtgärder – och inte till shoppingkontot för diktatorer.
Nästa år blir det möten i Bonn och Mexiko. Men om dessa ska lyckas krävs nya förhandlingsorgan och att de stora utsläppsländerna går före.