Signerat - Annika Ström Melin.
Förhandlingsprocessen före klimatmötet i Köpenhamn var ett misslyckande. Trots det kan resultatet – den politiska överenskommelsen – så småningom leda till ett nytt klimatavtal. Men då måste EU ändra taktik, börja bilda allianser och sluta undervisa världen om den enda rätta vägen.
Ungefär så resonerade statsminister Reinfeldts rådgivare Lars-Erik Liljelund när han medverkade i ett frukostmöte om vägen efter Köpenhamn.
Mötet arrangerades av tankesmedjan Global utmaning, på vars uppdrag Allan Larsson skrivit en rapport. Den tidigare finansministern anser att det är dags att vända upp och ned på klimatfrågan, bland annat eftersom marknaden väntar på besked. I det politiska vakuum som har uppsått efter Köpenhamn vet ingen vad som gäller. För att investeringar i grön teknik ska komma i gång krävs till exempel högre pris på koldioxid, genom bland annat en gemensam skatt på koldioxid i EU.
Lars-Erik Liljelund höll med om att det inte går att vänta på ett eventuellt nytt, rättsligt bindande avtal. Det behövs incitament för en förändring här och nu.
Ändå verkar läget på avtalsfronten inte helt mörkt. Efter kollapsen i Köpenhamn har tydligen många länder börjat röra på sig. Det har kallats till en lång rad nya förberedande möten inför nästa stora klimatmöte i Cancun i november. Om EU inte talar till – utan i stället med – världen kan unionen spela en fortsatt viktig roll.
Det finns emellertid många EU-interna problem. Gemensam skatt på koldioxid har till exempel diskuterats i evigheter, men under senare tid har många medlemsländer snarast förstärkts i sitt motstånd.
Det är obegripligt. EU:s styrka är att unionen kan skapa lika villkor på den inre marknaden. Det borde också gälla miljöskatter.