Signerat – Niclas Ericsson.
Ska en kvinna kunna bli far till sitt barn? Ja, absolut.
Bör samhället acceptera att män kan bli gravida? Definitivt.
Frågorna kan förvåna, men för det femtiotal personer som varje år ansöker om att få byta könstillhörighet handlar dessa frågor om värdighet och mänskliga rättigheter. Och egentligen angår de oss alla.
När Sverige 1972 antog ”lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall” såg världen annorlunda ut. Äktenskap mellan personer av samma kön var otänkbart. Assisterad befruktning var ovanligt.
1972 oroade sig lagstiftaren för att en person som bytt kön skulle kunna fortsätta fortplanta sig. För hur skulle det se ut om en kvinna gjorde en annan kvinna på smällen? Lagen, som fortfarande gäller, kräver att en person är ogift och steril för att könstillhörigheten ska ändras.
Oron levde kvar när lagen utreddes 2007. Utredaren föreslog krav på kastrering.
I praktiken har svenskar som vill byta kön varit tvungna att genomgå könskirurgi för att få laglig rätt att byta identitet. Särskilt för män som fötts som kvinnor har det varit kränkande. Kirurgi kan inte skapa en väl fungerande penis. Många av dessa män uppnår ett manligt utseende genom hormoner, men väljer att behålla sin vagina – och sina äggstockar. Även en kvinna som har fötts som man bör ha rätten att själv bestämma både över sin identitet och över graden av kirurgi.
Därför är det utmärkt att Socialstyrelsen i en ny rapport föreslår att kravet att en person måste vara ogift och steril för att få byta kön tas bort.
Socialdepartementet under KD:s ledning har varit handlingsförlamat i frågan. Nu måste rapporten leda till att ett lagförslag tas fram, omgående.
Frågor om könsidentitet kan verka smala. Men ingen av oss bör acceptera att omvärlden försöker bestämma på vilket sätt vi ska vara man eller kvinna. Vi äger själva vår identitet. Den principen har vi alla ett intresse av att försvara.