Signerat – Hanne Kjöller.
I söndags slogs äntligen portarna upp till tredje och sista delen i Anna Odells omtalade verk ”Okänd kvinna 2009-349701”. Äntligen, för att nu kan vi förhoppningsvis få de svar som Konstfacksledningen hittills – av konstnärliga skäl – förvägrat oss.
I februari förra året skrev prefekt Olof Glemme tillsammans med fem konstfackskolleger på DN Kultur att de nu ämnade tiga fram till att verket färdigställts. I stället skulle de ägna sig åt att stötta Anna Odell eftersom ”ett enormt tryck uppstår förstås nu på vår student att leva upp till förväntningarna, samtidigt som vi är bekymrade över den enorma press utifrån som hon tvingas hantera”. Sextetten lassade glatt över hela ansvaret på en enskild student och svischade förbi den lilla besvärliga omständigheten att det var svar på frågor om skolledningens ansvar som många av oss eftersökt.
På utställningen framkommer att Anna Odell tidigare fått diagnosen schizofreni, en allvarlig psykossjukdom av kronisk karaktär. Det visste Konstfack, berättar Anna Odell för mig när jag träffar henne i samband med utställningen. Visste skolan också vilka mekanismer som kan trigga ett psykosgenombrott hos den som varit/är sjuk? Brydde lärarna sig ens om att ta reda på det? Eller tyckte de att idén var så kittlande att de valde att strunta i det? Ignorant eller bara arrogant – det är frågan.
Det är inte min sak att recensera verket. Men jag konstaterar att inget av det som kommer fram är något nytt i sak.
Ja, det förekommer bältesläggningar inom psykiatrin. Ja, polisen kan behöva använda våld för att lyfta in en människa i en polisbil (övervåld, menar Anna Odell, jag är inte lika säker). Ja, det förekommer misstag inom vården (även om ord står mot ord i många av de fall som Anna Odell lyfter fram, vilket gör det omöjligt för oss som inte var på plats att bedöma vad som verkligen hände och varför). Och ja, patienten befinner sig definitivt i ett maktunderläge gentemot personalen inom psykiatrin.
Nu väntar jag på att Konstfack efter nästan ett och ett halvt års tystnad kallar till presskonferens och berättar om det färdiga resultatet står i proportion till de risker skolan valde att utsätta en enskild student och medmänniskorna på Liljeholmsbron för.