Signerat – Johannes Åman.
När omfattande korruption avslöjas i en kommun dröjer det inte länge förrän själva platsen blir en del av förklaringen. Göteborgsandan har de flesta hört talas om. Vad är då korruptionen annat än den kamratliga, lokalpatriotiska kulturens mörka sida?
När missförhållanden avslöjas i privata vårdbolag blir driftsformen med samma självklarhet förklaring till att vården inte håller anständig kvalitet.
I båda fallen utgör den populära förklaringen sannolikt en del av sanningen. Individers mottaglighet för korruptionens frestelse är starkt beroende av omgivningen. Där det utvecklats en kultur av informella tjänster och gentjänster är riskerna mycket större än där ledningen är tydlig med var gränserna går och också själv föregår med gott exempel.
Självklart har också huvudmannaskap betydelse. De krafter som leder till missförhållanden ser olika ut i privat och offentligt driven verksamhet.
Problemet med att skylla på Göteborgsandan eller vinstintresset är att en annan, viktigare del av förklaringen hamnar i skuggan: kommunen som beställare.
Transparency International arrangerade i går ett seminarium i Stockholm om korruptionsrisker i den kommunala sektorn. Organisationens årliga index över korruption i världen brukar placera Sverige bland de allra minst drabbade. Deltagarna i seminariepanelen ifrågasatte inte den bilden. Däremot gav de många illustrationer till hur svag kontrollen faktiskt är.
Revisionen är intern och i praktiken politiskt styrd. Även uppföljningen är bristfällig.
Överåklagare Gunnar Stetler, som är chef för Riksenheten mot korruption, framhöll att det i efterhand är svårt att klarlägga vad som hänt. För effektiv kontroll krävs löpande uppföljning.
Dessutom behövs olika typer av expertis för att granskningen ska bli effektiv.
Seminariet handlade främst om det som händer efter att kontrakt har ingåtts. Men den fas som föregår avtal är inte mindre viktig. Amatörmässig upphandling ökar riskerna för såväl korruption som kvalitetsbrister.