Vad man än tycker om multinationella oljebolag – och det finns ganska mycket att tycka – är det bra att ansvariga politiker skaffar sig kunskap om dessa mäktiga aktörer på den globala energimarknaden.
Betydligt mindre bra – rent av riktigt ruttet – är att Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten låtit sig bjudas på ett pr-arrangemang av Shell. Enligt Expressen betalade oljebolaget resa, hotell och mat för Arkelsten under en tvådagarsresa till staden Pau i södra Frankrike.
Gunnar Stetler, överåklagare vid Riksenheten mot korruption, tittar på fallet. Vad det kommer att leda till är dock oklart. För ett halvår sedan lade en åklagare i Malmö ned en förundersökning riktad mot tre riksdagsmän som låtit sig bjudas på en liknande resa av Shell.
Men oavsett det rättsliga efterspelet är både Arkelstens och Shells agerande ett alarmerande tecken på bristande respekt för ett av demokratins fundament: politikers tid, intresse och uppmärksamhet ska inte kunna köpas genom favörer, tjänster och gåvor.
Det är svårt att förstå hur Arkelsten tänkte när hon tackade ja till resan – alla varningsklockor borde ha ringt. Det är betydligt mindre svårt att förstå hur Shell tänkte när de bjöd in henne – för lite kaffepengar fick man möjlighet att påverka en politiker på väg upp i regeringspartiet.
Mer förvånande är företagets totala skamlöshet. Shells informationschef säger sig inte ha några åsikter om affären – de bjöd, hon tackade ja, end of story.
I ett globalt perspektiv är Sverige fortfarande ett relativt korruptionsfritt land. Men såväl mutskandalerna i Göteborg som Arkelstens bjudresa visar att något håller på att förändras på ett oroväckande sätt.
Om hon har gjort sig skyldig till något brottsligt får den juridiska processen utvisa. Men om jag vore medlem i Moderaterna skulle jag inte vilja företrädas av Sofia Arkelsten.