Signerat – Johannes Åman.
Varför lade Ryssland in veto i säkerhetsrådet? Kommer polisen att fortsätta hålla en låg profil om protesterna mot valfusket växer? Och hur kommer skiftet på presidentposten att påverka Ryssland?
Kremlologin handlade på Sovjettiden om att tolka tecknen inom kommunistpartiets högsta skikt. Dagens Ryssland är ett öppnare samhälle än vad Sovjetunionen var. Men i ett avseende har kremlologin blivit svårare: Den riktas nu mot en enda man, Vladimir Putin. Vad rör sig inne i hans huvud? Vilka erfarenheter har format honom? Vilka är hans viktigaste värderingar?
I årets första nummer av det amerikanska magasinet The National Interest görs ett försök att få grepp om Putin. Två forskare vid Brookings Institution, Fiona Hill och Clifford Gaddy, hävdar att historien ger viktiga svar om vem Putin är och vad som styr honom.
Putin är en beundrare av Pjotr Stolypin som var regeringschef under tsar Nikolaj II 1906–1911. Stolypin var känd för sin hårdhet. Han var skoningslös mot alla som uppfattades som revolutionärer. Samtidigt försökte han reformera det efterblivna ryska jordbruket. Förhoppningen var att man genom att ”satsa på de starka och nyktra” successivt skulle få en politisk klass av självägande bönder i Ryssland precis som i det politiskt stabilare Västeuropa.
Det råder inget tvivel om att stabilitet är något positivt i Putins värld – och också i många av hans landsmäns. Ryssarna ser tillbaka på 1990-talet som den stora oredans tid.
Låt oss anta att Brookingsforskarna har rätt, att Putin är fascinerad av den ryska historien och att Stolypin är en viktig förebild för honom. Vad tänker han då nu när den nya klassen, Moskvas och Sankt Petersburgs utbildade och relativt välbärgade medelklass, inte uppträder som ett konservativt stabiliserande samhällsskikt utan går ut på gatorna och kräver politisk förändring?
Historien ger oss inga säkra svar – vare sig om Rysslands framtid eller om vad som rör sig i Putins inre. Men det finns frågor som ständigt återkommer, som inte har några definitiva svar och som politiska ledare helt enkelt måste lära sig att leva med.