Signerat – Erik Helmerson.
VISBY. Hänger ni kvar i riksdagen? frågar jag en politiskt sakkunnig kristdemokrat under ett träd i Almedalen.
”Du, vi är luttrade”, svarar han. ”Det är nog värre för Centern.”
Göran Hägglund är inne på samma linje när han träffar pressen inför sitt tal som avslutar årets Almedalsvecka. Han talar om den kristdemokratiska hängmattan, om ett väljarstöd som ligger på topp vid valen och sjunker däremellan.
Och KD:s Almedalsdag sammanfattar partiets situation ganska väl. Hägglund är en person med djupt liberala instinkter. ”Jag polemiserar med dem som tycker att politiken ska styra och ställa med människor, de som glömt vem som finns till för vem”, säger han.
Samtidigt lägger han fram ett familjepolitiskt utspel som är både svårförklarat och en aning klåfingrigt. KD är starkt emot kvoterad föräldrapenning – individerna ska få välja – men tydligen för kvoterat barnbidrag. Hägglund tvingas direkt och mångordigt förklara att det inte är en kvotering utan en markering. Tydligen finns en skillnad någonstans.
Det finns goda sidor med KD:s utspel, men det kommer inte att få partiet närmare en lösning på sitt kärnproblem: Det är ett i många stycken liberalt parti med konservativa väljare. Och de liberala väljare som man sträcker sig efter – de som kallas livsstilsliberaler – har en stark motvilja att rösta på KD på grund av partiets tonfall i framför allt abort-, jämställdhets- och hbt-frågor. Och inte minst på grund av att partiet har många företrädare som sannerligen inte ger anledning att ompröva den motviljan.
Hägglund protesterar själv inte mot beskrivningen. ”Det är inte konstigt att folk tvekar inför att rösta på oss med tanke på vilket parti vi var när vi bildades. Det är bekymmersamt, men vi har tagit många steg i rätt riktning som fungerat internt”, säger han till DN.
”Jag tror att framgången väntar om hörnet. Men vi måste vara uthålliga.”
Det är inte omöjligt att Broder fyra procent än en gång rycker ut för att rädda KD kvar i riksdagen. Men vill han komma ur den där hängmattan krävs att Göran Hägglund visar att han menar allvar med talet om att förändra sitt parti i grunden.