Signerat

Kristna fördrivs från Irak

På flykt från Mosul.
På flykt från Mosul. Foto: Reuters

Kristna i Mosul har givits ett ultimatum: konvertera till islam, betala eller dö. När de nu flyr är det en sorglig föraning om vad som komma skall.

”De som överlevde slakten gömde sig här.” Den unga mannen vrider om en märkligt stor nyckel för att öppna en liten, liten dörr som leder in till den flera hundra år gamla kyrkan i Ayn Wardo, i sydöstra Turkiet. Dörrens speciella utformning gjorde att inkräktarna aldrig lyckades ta sig in, förklarar han. Medan folkmordet rasade åren 1915–1916 i dåvarande Osmanska riket, nu Turkiet, gömde sig kristna familjer innanför kyrkans skyddande väggar. Den unge mannen vet inte säkert hur länge isoleringen pågick, de flesta av dem som tog skydd är döda nu. Men kulhålen i byggnadens yttre finns fortfarande kvar som en påminnelse.

Många hann aldrig gömma sig. Under de här åren mördades mellan 800.000 och 1,5 miljon kristna armenier, kaldéer, syrianer/assyrier och pontiska greker. Massmorden kallas av armenier för ”Aghet”, vilket betyder Katastrofen. Bland syrianer/assyrier går samma tragedi under benämningen ”Seyfo” – Svärdet, ett ord som nu är skrämmande aktuellt.

Den 24 april nästa år är det hundra år sedan folkmordet påbörjades, och inför årsdagen hotas åter igen de kristna minoriteternas själva existens i regionen. Detta i takt med att jihadistgruppen Islamiska staten (IS), tidigare Isis, vinner mark i Syrien och Irak.

I Mosul, i norra Irak, meddelade förra veckan företrädare för IS att den kristna befolkningen stod inför ett ultimatum: konvertera till islam, betala en religiös skatt eller ”dö av ett svärd”. Enligt turkiska Today’s Zaman presenterades i anförandet även en betänketid: i lördags klockan 12 var de kristna tvungna att ta ett beslut. Innan dess hade 150 familjer lämnat staden, enligt uppgifter till Reuters. Det fåtal personer som valde att stanna uppmanas nu av kyrkorna att snabbt lämna området.

Att konvertera är för de allra flesta uteslutet. Att betala en religiös skatt är däremot ingenting nytt – minoriteterna har överlevt och anpassat sig till många olika styren och förtrycksformer under sin flertusenåriga historia i regionen. Men betalningen bedöms inte längre garantera någon säkerhet.

De senaste dagarna har bostäder märkts ut med den arabiska bokstaven ”N”, för att peka ut var det bor en ”nasrani” (kristen). Flera hundra år gamla kyrkor har plundrats och enligt vittnesmål till Reuters har också de som lämnat Mosul stoppats av IS under flykten och bestulits på sina tillhörigheter.

För tjugo år sedan fanns 1,5 miljon syrianer/assyrier i Irak. Tidigare i år uppskattades bara en tredjedel bo kvar. Och nu är alltså frågan om kristna kommer att vara en del av området över huvud taget framöver.

Så sent som den 21 januari fanns det fortfarande hopp – Iraks regering beslutade till den kristna befolkningens glädje att göra Nineveslätten till en självstyrande provins. Lyckan blev dock kortvarig: Sex veckor efter IS framfart är alltså inte bara självstyret utom räckhåll, utan också möjligheten att som kristen befinna sig i området.

Den oroväckande förflyttningen syns även i grannländerna. Syriens Bashar al-Assad har varit skoningslös mot den egna befolkningen, men har som tillhörande av minoritetsgruppen alawiter fredat de kristna minoriteterna. Ett skydd som nu är slaget i spillror.

I Turkiet är det med hänsyn till paragraf 301 om förolämpning av ”den turkiska identiteten” fortfarande straffbart att kalla det som skedde i början av 1900-talet för ett folkmord. En dyster indikation på landets hållning till sin kristna befolkning under det sekel som passerat, även om den turkiska statens attityd framstår som mild i relation till Islamiska statens brutala grymhet.

Den 22 juni var första söndagen på 1.600 år som det inte hölls någon gudstjänst i Mosul. Det är en sorglig föraning om att den utveckling som pågått under lång tid nu sätter slutgiltig punkt för kristnas möjligheter att leva i det område där kristendomen en gång uppstod.