Signerat – Erik Helmerson.
Vi lever i en tid då kulturvänstern är reducerad, skrev Malin Ullgren på DN Kultur på måndagen som ett svar till Bengt Ohlsson.
För den som just läst 482 artiklar, länkar och Twitterinlägg där samme Ohlsson strimlats sedan han kommit ut som kulturhöger känns de raderna som filmen ”Mars attacks”: Marsmonstren åker runt och ropar ”Frukta inte! Vi kommer i fred!”, samtidigt som de vaporiserar allt levande med sina laserkanoner.
Ullgren med flera har rätt såtillvida att det är roligare att läsa en kultursida i dag än det var år 1981, då debatten tycktes bestå av tio vänsterlegioner mot Lars Gustafsson. Den hegemoni som fanns är bruten.
Men till den som tvivlar på att kulturlivet fortfarande lider av intellektuell inavel kan vi ställa ett par kontrollfrågor: När såg du senast en pjäs som rasade mot skattetrycket? Har du hört talas om en konstinstallation som sågar genusteorin?
Man kan invända att skattesänkningar och könsroller i dag är samhällets mainstream och att det ligger i kulturens uppgift att vara oppositionell – men Sverige har ett av världens högsta skattetryck och genusteorin får statlig backning, så manegen borde verkligen vara krattad för radikala motpjäser.
I en artikel från 1986, ”Varför är intellektuella emot kapitalism?”, utreder den amerikanske professorn och liberalen Robert Nozick just den fråga som diskuteras i Bengt Ohlssons svenska svallvågor. Hans tes är, mycket förenklat:
I skolan premieras de elever som är duktiga på att uttrycka sig. Men när de kommer ut i arbetslivet faller de i hierarkin, i stället belönas de som är bra på att producera det samhället efterfrågar. I besvikelsen vänder sig de intellektuella mot själva belöningssystemet, kapitalismen.
Det är lätt att förstå att en regissör blir kritisk till det system som gör henne så skamligt underbetald trots att hennes nya pjäs är oumbärlig för människosläktet.
Samtidigt är det tråkigt att när kulturen väl debatterar handlar debatten om kulturens självbild, inte om Europa, miljön eller globaliseringen. När börjar ni diskutera viktiga saker? Slussen hade kunnat bli en sådan fråga. Men där är ni ju, med undantag för Bengt Ohlsson, helt överens. Precis som ni var om Vietnam, almarna och kärnkraften.