Signerat - Henrik Berggren.
Storkyrkans stora altare ska putsas med tops! Maten kommer från Operakällaren! Grand Hôtels rum med utsikt mot Slottet är utsålda! Daniel Westling håller på att utbildas i ”de ceremonier och det kulturarv som är förknippade med monarkins historia”! Ockelbo får tre miljoner av Region Gävleborg för att sätta kommunen ”på kartan”!
Trots att det är väl över tre månader kvar bombarderas vi redan med nyheter om det kungliga bröllopet. Fram i maj kommer det att vara outhärdligt. Inte bara därför att alla medier kommer att tävla om att ha den mest intensiva bevakningen, utan också därför att alla och hans moster som har något att sälja kommer att försöka utnyttja tillfället att göra reklam.
Jag undrar vad de republikaner som var med och utformade monarkins nuvarande ställning i 1974 års författning tänker i dag. Då hävdades att de hade förvandlat kungamakten till en papperstiger. Alla maktfunktioner som kungen haft i den gamla författningen från 1809 hade avskaffats.
Av monarkin, hävdades det, återstod nu bara ”en plym, en dekoration” som kunde avskaffas med ”ett penndrag”. Antimonarkisterna trodde att svenska folket skulle tappa respekt för en kung som bara var ett representativt kuttersmycke och inte hade någon verklig makt.
Men den som är maktlös är också ansvarslös. Den postmoderna monarkin, utan något krävande uppdrag som kunde granskas eller kritiseras, passade perfekt in i den nya mediala tiden. Medan politikerföraktet och misstron mot den parlamentariska demokratins institutioner ökade blev kungafamiljen alltmer populär.
Det är inte helt oförtjänt. Carl Gustaf, Silvia och barnen har skött sina representativa funktioner med en strävsam präktighet som inger respekt. Men nu kommer räkningen. Månader av idiotiska artiklar och teveprogram om kungahuset med fjäsk, tjafs och bjäfs. Och när redaktionerna tröttnat på det kommer man att ta in ett par helt förutsägbara inlägg från Republikanska föreningen.
Arma fosterland.