Signerat - Signerat Lisa Bjurwald.
Vissa feminister anser att man inte bör göra skillnad på hedersförtryck och övrigt kvinnoförtryck, och varnar för att idén om hedersvåld medverkar till rasism. På sätt och vis har de rätt. Ett av de grövre exemplen på senare tid, fallet Fritzl, rör en vit österrikare som blev så besatt av att kontrollera sin tonårsdotter att han murade in henne i källaren. Andra, mindre brutala typer av förtryck kan vara nog så stora hinder för ett jämställt samhälle. I det västerländska yrkeslivet får kompetenta kvinnor i ”fel” ålder fortfarande se sig förbigångna av yngre, mindre erfarna män.
Men frågan är om man inte gör kvinnorna en björntjänst genom att sortera in alla typer av förtryck i en gigantisk låda märkt ”patriarkatet”, i stället för att belysa de specifika problem som existerar – och därmed ha en reell chans att bekämpa dem.
I den nya studien om hedersförtryck, gjord av Stockholms universitet på uppdrag av Stockholms stad, uppger ungdomar med utländsk bakgrund i anmärkningsvärt högre grad än dem med svensk bakgrund att de omfattas av restriktioner. Omkring 2 300 niondeklassare på 36 grundskolor i Stockholms stad har deltagit i enkätstudien. 11 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna anses leva under hedersrelaterade begränsningar. En hög andel av dessa utsätts också för hot, våld och kränkningar.
I familjer styrda av hedersnormer är mannens heder avhängig kvinnans sexuella beteende.
Men hedersförtrycket handlar inte om ”normalkonservativa” regler, som att förbjuda en 15-årig dotter från att sova över hos en pojke efter några dagars dejtande. Omkring en tiondel av flickorna säger sig sällan eller aldrig få vara med i obligatoriska skolämnen som idrott, simundervisning och sex- och samlevnadsundervisning. Majoriteten av de unga som uppger att de begränsas i skolan menar att lärarna oftast eller alltid accepterar att de inte deltar. Som Stockholms stads skolborgarråd Lotta Edholm (FP) skriver på Newsmill.se, bör skolan skärpa reglerna kring dispensmöjligheten, som uppenbarligen utnyttjas för att upprätthålla förtrycket.
Majoriteten av ungdomarna med utländsk bakgrund utsätts inte för hedersförtryck. Det är viktigt att hålla i åtanke. Men det ger oss inte rätt att, i den missriktade antirasismens namn, ignorera dem som tvingas leva under helt andra förhållanden än sina kamrater.