Signerat – Annika Ström Melin.
Äntligen går en riktigt duktig flicka till storms mot alla som talar illa om de duktiga.
Det är tidskriften Neos chefredaktör Paulina Neuding som skrivit en liten tankeväckande text i den nyligen utkomna skriften ”Den borgerliga optimisten” (Timbro), som är en vänbok till Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder.
Neuding upprörs över att kvinnor med höga ambitioner och goda studieresultat ofta betraktas som om de vore drabbade av en duktighetssjuka som kräver behandling.
Som kontrast beskriver hon inställningen bland den grupp polska judar, däribland hennes egna föräldrar, som kom till Sverige som flyktingar i slutet av 1960-talet.
”Man vet att man kan bli fråntagen sina ägodelar, men inte en doktorstitel eller juristexamen”, skriver Neuding. Kunskap är nyckel till styrka, brukade hennes farmor upprepa. Ett sådant mantra borde fler få höra när de växer upp.
Föraktet för plugghästarna är förvisso inget nytt, men det är obegripligt att många feminister hävdar att det är de ambitiösa som har problem. Att ständigt upprepa ”du behöver väl inte vara så duktig” är också ett slags förtryck.
Paulina Neuding tycker också att Pippi Långstrump ställer till det för svenska kvinnor. Den självtillräckliga flickan med de röda flätorna är ingen bra förebild, anser Neuding. Pippi har ju inte behövt anstränga sig det minsta: Styrkan är medfödd och kappsäcken med pengar har hon fått av pappa.
Det har förvisso blivit något av en konservativ favoritgren att skylla på Pippi, men det är en märkligt trångsynt sport. Alla som läst Astrid Lindgren borde ha förstått att berättelsen om Pippi egentligen är en ganska sorglig historia. Utan de ordentliga och trogna vännerna Tommy och Annika vid sin sida skulle Pippi vara en mycket ensam flicka.
Men det är ett ömsesidigt beroende. Duktiga Annika blir gladare av Pippis vänskap. Av henne lär hon sig betydelse av fantasi, styrka och mod – och det behöver hon också.