Signerat – Johannes Åman.
Jag skulle aldrig frivilligt välja att skriva denna artikel för hand. Om någon erbjöd mig en skrivmaskin skulle jag artigt men bestämt tacka nej.
Vårt sätt att läsa, skriva och kommunicera påverkas ofrånkomligen av teknikens utveckling. Till största delen på ett positivt sätt. Men efter att ha läst artiklarna i DN Stockholm (30/1, 1/2) om satsningen i Sollentuna på surfplattor tvivlar jag på att kommunen håller på att ”ta klivet in i nutiden i stället för att hålla till i forntiden”.
Det finns pedagogiska poänger med att låta eleverna öva sin skrivförmåga med en dator. Ingen behöver hämmas av skamkänslor för att den egna handstilen är ful. Med hjälp av datorns rättstavningsprogram kan eleven snabbt och enkelt upptäcka egna stavfel och rätta till dem.
Men ett språng från papper, penna och tryckta böcker till en undervisning som domineras av surfplattor kräver en analys av helheten.
I teorin skulle det kunna fungera. Det finns e-böcker som kan läsas i plattorna. Om läromedelsutvecklingen flyttades över till den digitala världen skulle möjligheten till interaktivitet kunna ge ett mervärde.
Men detta är en dröm – inte den verklighet som lärarna faktiskt måste hantera. Tekniken är ännu omogen. Plattor som Ipad har skärmar av datortyp med ett aktivt ljus som är tröttande för ögat. De passar bättre för nätsurfande än för läsning av e-böcker. De plattor som i stället behöver extern ljuskälla är snällare mot ögat men fungerar i praktiken dåligt för sökning av information på internet.
Dessutom måste man ta med i beräkningen att även mjukvara kostar pengar. Eftersom surfplattorna är så dyra – och känsliga – är risken stor att det inte blir mycket resurser över till genomtänkta pedagogiska produkter att använda i plattorna.
Sist men inte minst vittnar den ensidiga prioriteringen av teknisk hårdvara om pedagogisk naivitet. Det sker inga pedagogiska underverk i klassrummet bara för att barnen i sina händer får små tekniska underverk. För att datorer ska bidra till effektivare inlärning måste de som använder dem ha en väl utvecklad förmåga att skilja de fall där moderna hjälpmedel är till nytta från dem där tekniken mest blir distraherande.