En israelisk fånge byts mot tusen palestinier. För en sådan uppgörelse krävs åtskilliga egennyttiga motiv hos båda parter.
Gilad Shalit var bara 19 år när han togs till fånga i juni 2006. Ett Hamaskommando grävde en tunnel till den gränspostering där Shalit gjorde sin värnplikt, och släpade honom med sig tillbaka in i Gaza. Under de över fem år som gått har ingen utom hans kidnappare fått träffa honom, inte ens Röda korset.
Beskedet att Gilad Shalit släpps fri löser ett nationellt trauma i Israel. Vad man än tycker om konflikten mellan israeler och palestinier bärs skulden inte av den unge soldaten. Samtidigt finns blandade känslor i den judiska staten, en naggande oro för priset Israel betalar.
Över 1.000 palestinier kommer också hem. De släpps ur israeliska fängelser i en jättelik utväxling, och säkert välkomnas de av sina familjer på samma sätt som Gilad Shalit. Men bland dem finns också skyldiga till fruktansvärda illdåd. Drygt 300 är dömda till livstid för att ha planerat eller utfört blodiga terrorattentat mot israeliska civila.
För även om Hamas alltid bedrivit en omfattande social verksamhet vilar organisationen på terror som metod. Man erkänner inte Israels rätt att existera, anser våld vara ett legitimt medel för att uppnå politiska mål och kallar fredsförhandlingar meningslösa.
Hamas vann det palestinska valet 2006, men kom aldrig överens med Fatah om hur territoriet på Västbanken och i Gaza skulle styras. Året efter kastade man i stället ut Fatah ur Gaza och upprättade en enpartistat. Dissidenter trakasseras eller spärras in. Medan den arabiska vårens demokratirörelse drog fram över regionen slogs den ned brutalt i Gaza. Hamas bästa vänner är den bestialiska diktaturen i Syrien och den iranska teokratin.
Periodvis har raketer från Gaza regnat över judiska bostadsområden. Israels blockad går inte att rättfärdiga ur humanitär synvinkel och bidrar till att stärka Hamas grepp, men den har också sin förklaring.
När Hamas nu gör upp med Israel är det för att visa att hårdhet ger resultat, till skillnad från Fatahs och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas underkastelselinje. En kidnappning har fått 1.000 palestinier fria. Att en av Fatahs mest kända ledare, Marwan Barghouti, inte är med i utväxlingen kan Hamas säkert leva med.
Abbas popularitet har ökat efter försöket att få FN att erkänna den palestinska staten, men även här hoppas Hamas slå in en kil. För Hamas vill inte ha ett sådant beslut, eftersom det skulle utgöra ett implicit erkännande av Israel.
Mot den bakgrunden är Israels nej till att låta FN uppgradera palestinierna inte särskilt klokt. En märklig allians av Israel, USA och Hamas går emot. Ett israeliskt ja skulle i stället isolera Hamas.
En uppgörelse om Gilad Shalit har varit på gång tidigare. Men det finns en rädsla för att släppa ut terrorister, både i regeringen i Jerusalem och bland den allmänhet som levt med ett ständigt hot. Eftergifter till kidnappare riskerar att uppmuntra efterföljare.
Nu spelar FN-frågan roll också i den israeliska regeringens kalkyler. Premiärminister Benjamin Netanyahu kan flytta fokus och visa upp en framgång med Gilad Shalits frisläppande. Han hoppas också ta udden ur de stora pågående protesterna mot regeringens ekonomiska politik.
Men ingen israelisk politiker kan eller vill heller ignorera Gilad Shalits öde. Netanyahu hänvisar till det osäkra läget efter de arabiska revolterna. En chans att nå ett avtal med Hamas uppstod som kanske aldrig skulle återkomma.
Israel tittar sig omkring och ser islamistiska faror lura i en arabvärld som smakat på demokrati men också instabilitet. Stormningen av Israels ambassad i Kairo visade vilka stämningar som finns och de dödliga kravallerna i söndags att det styrande militärrådet i Egypten inte är fullt pålitligt. Vad gör en framtida regering med fredsavtalet?
Assadregimens slakt på civila kan vara förspelet till ett inbördeskrig i Syrien. Iran, en svuren fiende till Israel, misstänks utveckla kärnvapen. Det iranska inflytandet i Irak har ökat efter att USA:s invasion gett en shiitiskt ledd regering i Bagdad. Irak är ett av få länder som uttryckt stöd för Assad.
Israel undrar också vad processen gör med Jordanien, direkt inpå knuten. Kung Abdullahs välvilligt inställda regim är knappast immun mot omvälvningar.
Fångutväxlingen har sannolikt föga betydelse för möjligheten till nya fredssamtal mellan israeler och palestinier. Netanyahu och Hamas tjänar mest, just de som är minst intresserade av förhandlingar. Men Gilad Shalit kan förhoppningsvis snart återuppta sitt liv.