Det händer saker i moderaterna. Torsdagens utspel på DN Debatt ("Vi lägger om vår ekonomiska politik") visar att Fredrik Reinfeldts parti åtminstone ska framstå som ett annat än Bo Lundgrens.
Den nye ledaren distanserar sig nu från sin företrädare och beskriver tidigare förslag om skattesänkningar som "orättvisa". Dessutom hävdar han att Lundgrens sista budget skulle ha försvagat de offentliga finanserna med cirka 20 miljarder kronor för år 2006.
Reinfeldts strategi är inte ofarlig. Den finns en klar risk att han kommer att få äta upp sin debattartikel många gånger om. Budgetförstärkningen är en sak - den har nog inte Lundgren några problem med - värre är att moderaterna i ett slag har skrivit under den socialdemokratiska verklighetsbeskrivningen i skattefrågan.
I årtionden har borgerliga politiker försökt vinna gehör för en dynamisk syn på svensk ekonomi. Man har till förbannelse försökt förklara att en skattesänkning som sätter fart på tillväxten är bra för alla - inte bara för dem som omedelbart tjänar på den. På senare tid har även vissa socialdemokraterna börjat säga samma sak.
Nu heter det plötsligt att fördelningsprofilen i moderaternas politik är orättvis därför att den kortsiktigt gynnar höginkomsttagare.
Beskrivningen blir lätt bisarr när man betänker att moderaternas mest "radikala" förslag handlat om att återgå till skattereformens princip om max 50 procent i marginalskatt på arbetsinkomster. Vågar Fredrik Reinfeldt inte längre stå upp ens för detta lilla? Det vore illa.
Att han betonar skattelättnader för låginkomsttagare är utmärkt, men detta behöver inte sättas i motsats till rimliga marginalskatter för dem som tjänar över brytpunkten. Det är faktiskt ingen liten och exklusiv grupp. Numera ingår även LO-medlemmar i den kategorin.
Massmedialt har Reinfeldts utspel väckt stor uppmärksamhet. Det är begripligt. Men gissningsvis kommer den sakpolitiska förändringen att vara mindre framträdande när den moderata budgeten presenteras om några månader.
Om DN Debatt-artikeln utgör en vägledning, kan man konstatera att moderaterna knappast revolutioneras av att partiet avstår från att avskaffa reklamskatten, sänka bensinskatten samt att inte höja avdragsrätten för pensionssparande.
Fredrik Reinfeldt vill framför allt signalera väljarna någonting nytt. Moderaterna ska inte uppfattas som ett parti för de besuttna. Det ska i stället appellera till hela den arbetande delen av befolkningen. Därtill ska bilden av lättsinnighet i partiets ekonomiska politik tvättas bort.
Det är möjligt att detta kan underlätta ett maktskifte, men det räcker knappast för att bedriva en framgångsrik politik i regeringsställning.
En person som skulle bli utmärkt som borgerlig finansminister - förre riksbankschefen Urban Bäckström - gästade i torsdags TV 8:s "O som i Ortmark". Efter sändningen sade han att borgerlighetens avgörande svaghet är att man i dag saknar ett reformprogram för Sverige.
Deras företrädare vill ha makten. Men i likhet med socialdemokraterna har de inte enats om vad de ska göra med den.
Fredrik Reinfeldt har drygt två år kvar till nästa ordinarie val. Det är tyvärr inte mycket tid för att visa att Bäckström har fel.