Signerat - Rikard Westerberg.
En nedskrivning av värdet på den lettiska valutan, lats, rycker allt närmare. Visserligen lyckades landet i måndags säkra nödlån från både EU och Internationella valutafonden (IMF). Men det satt långt inne den här gången.
IMF krävde ännu större nedskärningar av de offentliga utgifterna. Budgetunderskottet ska tyglas och latsen försvaras. Det största partiet i regeringen, Folkpartiet, tvekade länge men gav till slut med sig.
Letterna vill snabbt komma med i eurosamarbetet. Frågan är hur länge till regeringen kan strama åt innan folket fått nog.
Finanskrisen har redan fällt en regering i Lettland. Missnöjet pyr under ytan, bland annat på grund av pensionsnedskrivningar och kraftigt sänkta löner i offentlig sektor.
En devalvering skulle grusa förhoppningarna om ett snart eurointräde, men det är ändå att föredra framför den nuvarande svältkuren. En lägre värderad valuta skulle hjälpa exportindustrin och locka utländskt kapital till landet. Men även med en devalvering skulle den lettiska staten behöva sanera och reformera sin ekonomi grundligt. En valutanedskrivning kan hjälpa landet till en snabbare återhämtning men är ingen mirakelkur.
Till devalveringens förlorare räknas de svenska bankerna med stor utlåning i Lettland och deras kunder med lån i euro. Den stora massan av letter har dock inte lån i euro, och det är de som nu drabbas av de offentliga nedskärningarna. Det är heller inte rimligt att Lettland ska ta ansvar för överdrivet risktagande hos svenska banker.
IMF och EU ger Lettland lån i euro. När devalveringen till slut kommer, vilket verkar oundvikligt, så blir det dyrare för den lettiska staten att betala igen. Det talar för att letterna inte borde ta fler eurolån.
I början på 1990-talet var situationen i Sverige snarlik dagens lettiska. Valutakursen övervärderad, fastighetsmarknaden punkterad och krisen ett faktum.
Flytande krona, i kombination med budgetsanering, var en del av lösningen. Det är dags för Lettland att gå samma väg.