Signerat – Annika Ström Melin.
Handelsminister Ewa Björling tror att handel har gynnsamma effekter – inte bara på svensk ekonomi utan också på respekten för mänskliga rättigheter i de länder som vi handlar med. Den hållningen har hon gett uttryck för i olika sammanhang, bland annat i DN i höstas efter en resa till Tunisien och Libyen.
I det långa historiska perspektivet har hon rätt. Handel med fjärran länder har vidgat människors horisonter, gjort dem mer öppna och toleranta. Tyvärr är Libyen inget bra exempel.
Schweiz hör till de länder som mest ohämmat gjort affärer med Muammar Khaddafi. Det har varit lönsamt. Men också problematiskt. Efter att en av Khaddafis söner misshandlade två personer på ett hotell i Genève 2008 har relationerna mellan de två länderna varit dåliga.
Hannibal Khaddafi släpptes efter några dagar mot borgen, men det räckte inte för att stilla faderns vrede. Schweiziska dotterbolag i Libyen stängdes, de flesta flygförbindelser bröts och libyska pengar togs ut från schweiziska banker.
Det mest upprörande var dock att två anställda på schweiziska företag i Libyen greps och beskylldes för brott mot visumlagarna. Under den senaste tiden har de befunnit sig på den schweiziska ambassaden.
En av dem uppgavs på måndagen vara på väg ut ur landet. Det fanns samtidigt uppgifter om att den andre skulle överlämna sig till de libyska myndigheterna för att avtjäna sitt fängelsestraff.
Schweiz har förklarat att drygt 180 libyer, däribland Muammar Khaddafi och hans familj, inte är välkomna att resa in i Schweiz. Svaret från Libyen blev en ny upptrappning: ingen från Schengenområdet, som förutom Schweiz och Norge inkluderar 23 EU-länder, får resa in i Libyen.
EU-kommissionen har fördömt Libyens agerande och förklarade för en vecka sedan att den överväger lämplig reaktion. Denna måste bli kännbar. EU borde bland annat göra som Schweiz och förklara Khaddafi och kretsen kring honom inte välkomna.