Signerat – Martin Liby Alonso.
I måndags började Socialstyrelsens nya riktlinjer för livsuppehållande behandling att gälla. De innebär ett viktigt förtydligande av patientens rätt att avbryta vård i livets slutskede.
Föreskrifterna medför ingen lagändring. Hälso- och sjukvårdslagen ger redan patienten rätt att säga nej till vård. En myndig och beslutskompetent person kan inte tvingas till behandling.
Däremot innebär de ett klargörande av rättsläget. Det har varit otydligt var gränsen går mellan att avbryta vård och aktiv dödshjälp, vilket brottsbalken förbjuder.
Den gränsdragningen hamnade i fokus förra våren när en totalförlamad kvinna skrev till Socialstyrelsen och begärde att få avbryta sin livsuppehållande behandling. Hon hade sedan sex års ålder varit bunden till en respirator och bad om tillåtelse att få den avstängd.
I ett förtydligande av rättsläget gjorde Socialstyrelsen klart att det var hennes beslut om hon ville avbryta sin behandling. Och att det därmed inte räknas som dödshjälp att få assistans med att, till exempel, stänga av sin respirator.
De nya riktlinjerna bekräftar den slutsatsen och understryker patientens rätt att avbryta livsuppehållande behandling.
Socialstyrelsens bedömning är välkommen.
Varje enskilt beslut om att avbryta livsuppehållande behandling är smärtsamt. För patienten och hennes anhöriga är det oåterkalleligt. För läkare och vårdpersonal innebär det svåra bedömningar om patientens sjukdomsläge och beslutskompetens.
Men principfrågan om vem som ska ha den slutgiltiga rätten att besluta om att avbryta livsuppehållande behandling är inte lika svår. Den måste patienten ha. Det handlar om en människas rätt till sin egen kropp. Och den rätten blir inte mindre viktig av att hon befinner sig i livets slutskede.
Socialstyrelsens nya föreskrifter klargör också vad en läkare måste försäkra sig om innan hon tillgodoser patientens begäran. Också det är välkommet.
Det är viktigt att ett så svårt beslut omges av tydliga regler.