Nu sätter vi punkt för diskussionen, sa LO-styrelsen efter att ha ställt upp bakom ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Ett välkommet besked, LO sätter punkt, ekade Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan. Som om LO-ledningen kan sätta munkavle på 1,7 miljoner medlemmar, eller Socialdemokraterna på sina medlemmar. Att inte det funkar visade sig när Lundby-Wedin träffade Byggnadsfolk i Sundbyberg i går. Där fick hon höra att byggarbetaren Anders Nilsson inte skulle köpa en begagnad bil av henne.
I Aftonbladet skriver Mårten Ström, socialdemokrat i kommunstyrelsen i Luleå och gammal metallare, att ”girighetskulturen” nu sitter i väggarna även i LO-borgen:
”Det enda LO:s medlemmar och dess ledning tycks ha gemensamt är att båda kämpar för att behålla sina arbeten”, bedömer Ström.
Nätkommenterande metallaren Johan vill ha hjälp med en praktisk protest: ”Jag skulle helt enkelt vilja spärra möjligheten att delar av fackavgiften går till LO. Har inget förtroende kvar för LO-ledningen.”
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin sa sig också välkomna LO:s besked om att Wanja Lundby-Wedin sitter kvar. För den som läser s-bloggar är Sahlins lättnad begriplig. Hon har sina motståndare.
Förre presschefen vid UD, Lars Lönnback, manar hos Dagens Arena Lundby-Wedin att hålla ut. Opinionsraset är inte hennes fel: ”Nej, det är partiledningens svaga hantering av den ekonomiska krisen, och Mona . . .!”.
På Newsmill skriver Annika Bahrtine, tidigare gift med Göran Persson: ”Mona är en erfaren politiker, men enligt min mening hade hon sin storhetstid på 90-talet. Även politiker har ibland ett bäst före datum.”
Hackande på S- och LO-ledarna för att de är kvinnor? Knappast. Så länge det inte finns konkreta politiska förslag från de rödgröna att diskutera, så länge kommer diskussionen att handla om ledande personer – och de är kvinnor. Debattlystna sätter aldrig punkt.