Lyftet har inte lyft. Hittills har bara 109 personer fått praktik genom arbetsmarknadsåtgärden där målet är 40.000 deltagare, rapporterade Dagens Eko på torsdagen. Men det är inte konstigt. Byråkratiernas kvarnar maler långsamt. Oavsett regering. Det brukar ta minst ett år innan ett program kommer upp i volym.
I Lyftet ska långtidsarbetslösa få praktik i sex månader inom kommuner, statliga verksamheter och ideella organisationer. De ska praktisera på 75 procent och söka jobb på kvartstid. De arbetslösa som står närmare arbetsmarknaden får praktik i tre månader.
Förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist leder arbetet med att skaka fram platser. Han hävdar att det blir svårt så länge arbetsgivarna inte får betalt för handledningen och att praktiken behöver börja med orienteringskurser.
Man kan tycka att kommunerna borde ta fram pengarna själva. De har fått extra statsbidrag, de vet att de inom några år har rekryteringsproblem och därför borde förbereda sig. Samtidigt blir inte praktikplatser meningsfulla, mera lika lärlingsplatser, utan ordentlig handledning.
Polisen i Södertälje har haft ett lyckat projekt, sjutton arbetslösa ungdomar med invandrarbakgrund fick två månaders orientering och sedan 13 månaders lärlingsanställning. Tre av dem har därefter gått ut Polishögskolan, fyra går där, sex är civilanställda hos polisen. Modellen används nu, med viss variation, i hela Stockholmsområdet, i Göteborgsregionen och i Skåne. Och ser ut att lyckas bra där också.
Polisen får in folk i receptioner, på passexpeditioner och i utredningsarbete som talar vanliga invandrarspråk. Ungdomar får en bra arbetslivserfarenhet som leder vidare och dessutom kunskap om hur polisen funkar som de kan sprida vidare bland vänner och bekanta.
Men det fordras handledning och tid. Därför bör regeringen styra mot långa praktikperioder med god vägledning. Hellre kvalitet än kvantitet. Vill regeringen ha både volym och kvalitet – då får den skaka fram ett handledarbidrag.