Expressen har frågat förtroendevalda moderater i kommun, landsting och riksdag om Miljöpartiet bör erbjudas en plats i regeringen inför valet 2014. Frågan skickades ut till 2.000 mejladresser. Och drygt 800 svar trillade in. Alldeles för få tillfrågade, alldeles för dåligt urval och alldeles för låg svarsfrekvens för att dra några slutsatser, hävdar M.

Visst, om det är statistisk sanning man vill åt. Men inte om man vill fånga politisk positionering och stämningar.

Av de svarande tycker drygt hälften att regeringen bör bjuda in MP. I bakhuvudet vilar säkert minnet av den migrationspolitiska överenskommelsen där regeringen och de gröna elegant rundade SD. Sakpolitiskt var det en bra uppgörelse, men maktpolitiskt var den ännu bättre. Med den visade både regeringen och MP att när det verkligen gäller, när något viktigt står på spel, då kan partierna ta ansvar.

Men därifrån till ett organiserat regeringssamarbete är steget långt. Och det bör det också förbli. Både sakpolitiskt och maktpolitiskt.

Sakpolitiskt därför att MP i avgörande frågor, som i synen på arbete och energi, står längre ifrån allianspartierna än S. Maktpolitiskt finns fler skäl att hålla avstånd.

M är under Fredrik Reinfeldt ett pragmatiskt parti. Det är inte MP. I retoriken är M huvudfienden, fast det rent politiskt snarare borde vara FP. Bland många miljöpartister finns en stark vänsteridentitet. För att ett samarbete ska sväljas av gräsrötterna krävs mer eller mindre fullständiga eftergifter från Moderaternas sida än verkligt kompromissande från bådas. Och att ett av riksdagens minsta partier bestämmer mest är inget demokratiskt drömscenario.

Inte heller är det bingo för demokratin om väljarna går till val 2014 med bara ett regeringsalternativ att välja på, vilket i praktiken skulle bli fallet om MP mot förmodan skulle liera sig med alliansen. Eller att det inte finns något kvarvarande regeringsalternativ eftersom alliansen riskerar att sprängas inifrån.

Nej, då är det bättre med breda blocköverskridande överenskommelser när och där de behövs. Samt ett ansvarstagande från alla partier att inte ge SD med sina drygt 5 procent i riks­dagen veto över dagspolitiken.