Glada nyheter till alla föräldrar som oroar sig för barnens TV-spelande:
Bill Gates tillbringade hundra timmar i julas med sin nya X-box.
Världens mest framgångsrika och generösa man kan inte ha fel. Att leka framför skärmen är nyttigt för dig.
TV- och dataspel har blivit en så stor industri, och en så het kulturell fråga, att den ägnas särskild uppmärksamhet vid World Economic Forum. Experterna går till botten med kritiken - att barnen blir våldsamma, feta, passiva alternativt hyperaktiva - och kommer fram till att det mesta är nys.
Medelåldern på en PC-spelare är 28 år, på en TV-spelare 25 år. Bara tio procent av marknadens alla spel kretsar kring våld.
Måla upp dystopin om datavärldens andefattiga anonymitet med porr och elände, och ingen under 30 förstår vad du pratar om. Men vad med passiviseringen och den sociala isoleringen?
Många barn och ungdomar spelar i grupp och umgås under tiden, om inte annat så på internet. Enbart "World of Warcraft" med 4,5 miljoner användare har skapat ett globalt nätverk där inte bara fantasi utan också nyheter och attityder flödar.
Jämfört med böcker är dataspelen små under av interaktivitet. Och då befinner vi oss fortfarande på babystadiet.
Nästa generation programvara kommer att släppa in spelarna i designprocessen, på samma sätt som internet har gjort skribenter av läsare. Den kommer att skapa oväntade nätverk, nya ingångar i kommersiell teknologi för till exempel simulering och kartografi.
Det är ingen lek längre. Forskarna på amerikanska universitet som MIT blir mer och mer inriktade på skärmspel.
"Tacka din lyckliga stjärna om dina barn lär sig tekniken frivilligt", säger expertpanelen i Davos.
Alltihop började, som ofta, i Kalifornien. Genom det första dataspelet "Space War" på 1960-talet gjordes den största av alla geografiska upptäckter: cyberspace.
Tvärtemot vad många tror är det inte berättelserna, våldet eller grafiken som lockar barn till datorer, säger psykologerna, utan problemlösning och identifiering av mönster. En pedagogisk process av komplicerat beslutsfattande som kommer att göra 00-generationen smartare än oss dinosaurier.
Naturligtvis finns det också dåliga och barnförbjudna spel. Naturligtvis är det ohälsosamt att spela femton timmar om dygnet medan man äter pulverkaffe med sked. Föräldrar har som i alla andra sammanhang ett ansvar.
Men när vi skyller koncentrationsproblem i skolan på digitaliseringen blir det bakvänt. Många pojkar som inte klarar av att lyssna på läraren är kapabla att fokusera på ett avancerat spel i timmar. I stället för att utgå ifrån det sjuka borde vi utgå ifrån det friska - och se vad skolan kan lära av Microsoft och Atari.
Pojkar är fortfarande i stor majoritet bland spelarna. Enligt de osentimentala tillverkarna kommer detta snart att vara avhjälpt, när spelen får ett bredare emotionellt register, med vackrare bilder och intressantare karaktärer.
"Flickorna kommer när vi tillverkar spel som kan få en att gråta", säger Gerhard Florin från Electronic Arts.
Enda problemet med datorer är detsamma som med TV och läsning - man sitter still. Så passande då att en annan global lek också höjs till skyarna av företagsledarna och regeringscheferna i Davos.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan håller ett passionerat tal om fotboll. FIFA-bossen Joseph Blatter upprepar att 250 miljoner aktiva spelare i världen plus familjer är lika med en miljard människor, förenade bortom religiösa och politiska motsättningar. Pelé berättar om bollens frälsande kraft, och om hur kriget i Nigeria 1967 tog paus när hans lag kom dit för att spela.
Det är ingen hejd på entusiasmen. Sommarens VM dignar nu inte bara under pressen att återuppväcka Tysklands ekonomi från de döda, utan ska också leda till fred på jorden.
Fixa det, Zlatan, plus ett par mål på Trinidad och Tobago.
En något blygsammare men mera realistisk idé har entreprenören Mel Young som ordnar fotbolls-VM för hemlösa, nästa gång i Kapstaden med 40 deltagarländer. Här finns den essens av sportslighet som ibland kan vara svår att hitta bakom sponsorlogotyperna.
Av de spelare som tidigare deltagit i Mel Youngs turnering har 70 procent bytt spår och lämnat livet som hemlösa. "Allt som behövs för att man ska återvinna självrespekten är ett nytt yttre landskap", säger han, och berättar om vad laganda och lite hjältestatus kan göra med den som nyss låg drogad på gatan.
I detta fall måste man medge att tevespelet "FIFA 2006" är en blek kopia av verkligheten, men det finns ändå en gemensam nämnare i lekens helande kraft och gemenskap. Både fotboll och skärmspel må vara big business, men succéerna visar att människor mest av allt vill ha roligt, kämpa ihop, utvecklas och lösa problem.
Man lär så länge man leker.