Signerat - Peter Wolodarski.
Sveriges kommuner och landsting vill att den offentliga vården från och med i höst ska erbjuda omskärelse av pojkar. Ett skäl är att man vill att ingreppet ska utföras professionellt.
I lördagens DN riktar Gunnar Götberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening, häftig kritik mot initiativet. Han kallar manlig omskärelse för ett stympande ingrepp och jämställer det med kvinnlig könsstympning (en liknelse som är uppåt väggarna). Enligt en enkät som föreningen låtit genomföra bland sina medlemmar vill två av tre barnkirurger inte utföra ingreppet.
Det vore intressant att få veta vilka deras bevekelsegrunder är. Tvärt emot vad ordförande Götberg hävdar finns det nämligen goda belägg för att omskärelse av pojkar är medicinskt motiverat. De senaste åren har det publicerats en serie studier på detta tema.
I New England Journal of Medicine (26 mars 2009) sammanfattas kunskapsläget så här: ”Manlig omskärelse reducerar risken för flertalet sexuellt överförbara sjukdomar för båda könen, och dessa fördelar bör styra den allmänna hälsovårdspolitiken i fråga om omskärelse av nyfödda, tonåringar och vuxna.”
Om något har alltså ingreppet en preventiv verkan, vilket få i Sverige tycks känna till. Det minskar inte bara risken för spridning av hiv utan för en rad smittsamma sjukdomar, som bland annat kan leda till livmoderhalscancer hos kvinnor. Att merparten av alla nyfödda amerikanska pojkar omskärs har delvis med detta att göra.
Jag talar med Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, som är upprörd över att en del svenska barnkirurger inte tagit del av de senaste årens vetenskapliga resultat. Han jämför ifrågasättandet av manlig omskärelse med vissa antroposofers motstånd mot att vaccinera barn.
Gunnar Götberg bör uppdatera sig om forskningsläget – eller använda sig av rena argument, så att vi åtminstone vet vad han representerar.