Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Manlighet: Stora egon värre än könsroller

Signerat – Susanna Birgersson.

Det var med lätt höjda ögonbryn jag läste artikeln på Insidan häromdagen (DN 16/1), den om Raw Man-kurser för män som tappat bort sin maskulinitet. Initiativtagaren pratade om mannens ”riktade energi” och kvinnans mer vidsträckta omsorg. Och så var det något med ”brutal mindfulness” som skulle få deltagarna att komma i kontakt med sin inre man.

Säkert toppen för en del män som förlorat ryggrad och initiativförmåga. Men den kategoriska uppdelningen av manligt och kvinnligt gör att man inte precis önskar se teorierna införlivade i skolans läroplaner.

Vad är en riktig man? Finns det bara en typ? Finns det en kärna som är gemensam hos alla män – och är den bra eller dålig? Är typiskt kvinnliga och manliga beteenden sociala konstruktioner eller effekter av biologiskt kön?

Ja, inte vet jag. Och det intresserar mig inte så hemskt mycket, om jag ska vara ärlig. Men något går förlorat om ”manlighet” definieras i motsats till ”kvinnlighet”. Och ”feminiserade män” kan vara det tristaste begrepp som finns.

Mod, kärleksfullhet, ödmjukhet, omtänksamhet, omhändertagande, måttfullhet, självbehärskning, klokhet och styrka är dygder som kan kopplas till olika könsroller. Men de kan också frikopplas – och jag skulle gärna ha dem allihop.

Låt mig slippa fundera på hur jag ska vara en kvinnlig kvinna, och vilka egenskaper och drivkrafter jag i så fall ska odla. Män som tänker väldigt mycket på sin egen maskulinitet är heller inte till särskilt stor glädje annat än för sig själva.

Det är någonting med fokuseringen på den egna manligheten eller kvinnligheten som blir så självbespeglande – vare sig det handlar om att förstärka eller dekonstruera. (Jag tror för övrigt inte att jag någonsin känt mig så förminskad – som kvinna – som av en man som gjort till sitt livsprojekt att ifrågasätta förminskande könsroller.)

Självklart måste vi prata om bak­sidorna av könsrollerna: vad kvinnor gör i syfte att få bekräftelse, vad män gör för att framstå som mäktiga och oberörda.

Men målet att existera och agera i ett vakuum, fritt från föreställningar om femininitet och maskulinitet, tycks mig ytterligt torftigt. Jag funderar mycket hellre på hur jag ska lära mig att vända rädsla i mod, reflexmässig självcentrering till omsorgsfull lyhördhet och bitterhet till självrannsakan.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.