Man talar om teflonpolitiker, som all kritik bara rinner av. I Carl Bildts fall tycks det snarare handla om kevlar, materialet som används i skyddsvästar. Under hela sin karriär har mannen varit utsatt för eldskurar av sina många politiska motståndare. Men allt tycks studsa bort medan Bildt själv seglar vidare, självsäkert småleende.
Nu utsätts han för attacker från minst två väderstreck, men med besläktat sakinnehåll. För det första handlar det om huruvida hans tidigare styrelsepost i Lundin Oil (numera Lundin Petroleum) gör honom olämplig att hantera den känsliga frågan om de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De sitter fängslade i Etiopien dit de rest bland annat för att granska just Lundin Petroleum.
För det andra kontrasteras journalisternas behandling av Carl Bildt med skriverierna om Håkan Juholt; varför går dreven så mycket hårdare mot socialdemokrater än moderater? Vissa påstår till och med att det finns en borgerlig medieägarkonspiration som skyddar allianspolitiker men hetsar mot vänstern.
Det andra påståendet är enklast att bemöta. ”Är det tillåtet att vara socialdemokratisk partiledare?” frågar till exempel Kajsa Ekis Ekman i gårdagens DN Kultur med hänvisning till att ”mediala drev” har avsatt en S-toppolitiker och nu jagar en annan. Tja, man kan lika gärna undra om det är tillåtet att vara borgerligt statsråd.
Ställ den frågan till Sven Otto Littorin, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, de tre ministrar som tvingade avgå efter medialt tryck under alliansens förra mandatperiod. Och ställ den till S-märkta Aftonbladet, som varit lika drivande i Juholtdrevet som i de tidigare.
Kritiken om engagemanget i Lundin Petroleum är inte lika lätt att avfärda. När Carl Bildt skulle reda ut frågan om de fängslade svenskarna i förra veckans ”Skavlan” i SVT blev resultatet rätt beklämmande. Bildts berömda arrogans kan vara charmigt avväpnande och den har på ett paradoxalt sätt bidragit till hans popularitet bland väljarna. Men ibland blir den fullständigt malplacerad, och det är uppenbart att Bildt själv inte alltid ser skillnaden.
Hos Skavlan himlade han med ögonen inför frågorna och suckade ”Jomen herregud!” Han bet sig fast i teknikaliteter (se dagens nyhetsdel) och lyckades därmed glida undan huvudfrågan. I stället för att problematisera Lundin Petroleums verksamhet i Afrika berömde han bolagets oljefynd i Norge och menade att dessa i så fall också borde diskvalificera honom. Det var en skicklig uppvisning av en proffspolitiker men en trist syn för den som fåfängt förväntat sig klarspråk.
Inget tyder på att UD misskött den känsliga hanteringen av de två journalisterna, tvärtom. Här har Carl Bildt också fått stöd av Socialdemokraterna. Men Bildts första reaktion på deras fängslande var uttalandet ”Det här är ju ett område vi har avrått från att resa till”. Kombinerat med nonchalansen vid hans besök hos Skavlan reser det frågor om hur utrikesministern egentligen ser på pressfriheten och på journalisters roll som förmedlare av nyheter från stängda områden.
Det hade räckt med en enda tydlig markering. En blick rakt in i kameran och ett uttalande: ”Alla angrepp på journalister är också ett angrepp på det fria ordet och demokratin.” I stället jämförde han, vilket bland annat skribenten Johan Wirfält påpekat på rodeo.net, Martin Schibbye och Johan Persson med knarksmugglare och äventyrsturister, andra svenskar ”i fängsligt förvar runt om i världen”. För en politiker med liberal grundsyn borde ett sådant uttalande vara omöjligt.
Just nu pågår en svensk förundersökning om folkrättsbrott i Sudan under åren runt 1997 till 2003. Sekretessen är kompakt, men mycket tyder på att Lundin Oil är föremål för undersökningen och att detta i så fall kan omfatta åren då Carl Bildt satt i styrelsen. Om det skulle väckas åtal och Bildt skulle figurera där måste han självklart lämna sin post. Sverige kan inte ha en utrikesminister åtalad för folkrättsbrott, något som bara två svenskar dömts för.
Ett tidigare engagemang i ett oljebolag måste i sig inte vara något som diskriminerar ett statsråd. Inte ens ett engagemang i ett oljebolag med så tvivelaktig etisk kompass som Lundin Oil/Petroleum tycks ha haft. Inte så länge statsrådet är medvetet om risken för intressekonflikt och kan diskutera detta öppet och – även om detta må strida mot alla Carl Bildts personliga och politiska instinkter – ödmjukt.