Alla skolmisslyckanden är laddade. Ändå står de som gäller matematik i särklass. Siffrorna och symbolerna är både främmande och fascinerande. En del elever vill slippa med motiveringen att de ändå aldrig kommer att hålla på med matte.

Samtidigt finns ett slags vördnad. Det abstrakta, avskalade tänkandet väcker respekt även bland dem som själva aldrig tror sig kunna behärska det.

Alla dessa motstridiga känslor väcks till liv av nyheter som den på torsdagen att andelen niondeklassare som blev underkända på nationella proven i matematik fördubblades i Stockholm mellan 2005 och 2011 (DN 7/3). Skolborgarrådet Lotta Edholm säger sig vilja vända utvecklingen och inleder ett ”Stockholmslyft”. Men det är inte första gången politiker kommer med särskilda matematiksatsningar.

Ibland har det varit högsta mode att höja kraven. Andra perioder har fokus i stället legat på bekräftelse; uppgifterna ska inte vara svårare än att alla elever får känna att de klarar av dem.

Individualisering har varit ett slagord, vardagsmatematik ett annat. I början av 1970-talet lanserades en lärobok med titeln ”Hej matematik”. Det lät som ett inställsamt försök att visa att matte är kul. Men metoden vilade på en teori om att ämnet borde förankras i logiken. Redan efter några år var den övergiven och glömd.

Det hoppfulla med Stockholmslyftet och det nationella matematiklyft som det bygger på är att matematiken avmystifieras. Här utlovas inga genvägar eller mirakelmetoder. I stället ligger utgångspunkten i något vi säkert vet.

Vare sig vi ägnar oss åt idrott, musik, schack eller teoretiska ämnesstudier så bygger framstegen på en kombination av flitig övning och handledning av någon som ser våra misstag och hjälper oss att övervinna svårigheter.

Matematiklyftens ena ben utgörs av stöd till lärarna att tillsammans med kolleger pröva och vidareutveckla sina undervisningsmetoder. Det andra består av mer aktivt lärarstöd åt eleverna i klassrummet.

Framgången kommer inte automatiskt. Men med ihärdig övning och uppmärksamhet på vad som behöver förbättras kan både lärare och elever nå mycket längre.