Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Att tala med nättrollen

Våren 2014 badade Miljöpartiet och Feministiskt initiativ i fontänen på Sergels torg medan andra grumsade om pk-eliten och deras åsiktskorridor. Tre år senare är Sverigedemokraterna på väg in i värmen och att oja sig över invandringen har blivit det nya svarta.

I söndagens "Agenda" diskuterades denna nya åsiktskorridor. För vad vi har sett de senaste åren är inte en breddad debatt, utan en flyttad. Nationalekonomen Tino Sanandaji som länge kritiserat Sveriges invandringspolitik berättar i inslaget att människor i allmänhet nu är mycket mer positiva till hans åsikter, samtidigt som de invandringspositiva fått det allt svårare: ”om någon nu säger att vi ska ha fri invandring eller nu ska vi göra ett upprop för tiggare så får den personen 300 negativa kommentarer riktade mot sig själv som är aggressiva. På samma sätt som man kunde få för tre år sedan om man sa motsatsen.” I stället för att få en öppen debatt där vi är sakliga har mobbningen bara vänts åt andra hållet.

På nätets skolgård sprider de så kallade trollen hat och hot omkring sig, men de är inte ensamma. Förbluffande många helt vanliga människor och högt uppsatta personer verkar genomgå en metamorfos när de lägger fingrarna på ett tangentbord och kan plötsligt vräka ur sig den ena otrevligheten efter den andra.

Med anledning av det arrangerade Sveriges Radio på måndagen ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm. DN:s vett- och etikettexpert Magdalena Ribbing berättade där att hon får allt fler frågor kring beteende på nätet och att de fått henne att fundera på vad det är som gör att människor tror sig ha rätten att uttrycka sig så grovt om andra.

Journalisten Jack Werner svarade att han tror att det beror på att många inte känner att de pratar med en annan person. De tänker inte på att det bakom konton och signaturer finns människor av kött och blod. Att de påminns hjälper inte det heller. Egen erfarenhet säger nämligen att svar på ett mejl fullt av invektiv påfallande ofta följs av tystnad, eller ett nytt mejl utan någon som helst koppling till det man just skrev. När man läser diskussionstrådar på nätet förefaller även de ofta snarare vara en samling samtidigt pågående monologer, än en gemensam dialog. Ingen vill egentligen prata med någon annan, utan bara få häva ur sig sina åsikter.

Tyvärr sitter det ju oftast en människa framför ett skrivbord någonstans och öppnar de där mejlen, eller läser de där kommentarerna. Och vissa människor får ta emot mer än andra.

I ett försök att göra något åt det hårda klimatet på nätet startades i våras nätaktionsgruppen #jagärhär av bland andra Mina Dennert. Under SR-seminariet berättar hon hur gruppen angriper problemen med filterbubblor och hat genom att markera närvaro i kommentarsfälten. De visar att det finns människor med andra ståndpunkter och ifrågasätter åsikter som presenteras som fakta. Hennes erfarenhet är att de mest hatiska användarna inte är särskilt mottagliga för andras åsikter, men att många andra verkligen vill diskutera och ta in andras argument.

Självklart är det viktigt att kunna ha hårda diskussioner och ställa ansvariga mot väggen.

Men Twitterstormar räcker inte som politiskt samtal eller samhällsdebatt.

Det behövs också forum där man kan samtala utan att försöka sätta dit varandra. Där man försöker att förstå den andra, även om man inte håller med. I helgen rapporterade SVT Nyheter om Facebookgruppen ”Honey & the Bees” där nästan 100 000 svenska kvinnor diskuterar allt mellan himmel och jord. ”Självklart blir det bråk, nästan varje dag dyker det upp någonting. Vi är nästan 100 000 tjejer, alla kan inte komma överens”, berättar grundaren Lina Taha. Men kränkande uttalanden är inte tillåtna och ett antal moderatorer ser till att ordningsreglerna följs.

En ung tjej som är medlem i gruppen berättar att den vidgat hennes vyer och gett henne större förståelse för exempelvis islam, som hon tidigare varit ganska negativt inställd till. ”Det är många tjejer som är muslimer och när de skriver om sina erfarenheter så har jag lärt mig massor.”

Vissa saker måste bankas in, tryckas till, markeras mot. Men ofta behöver man bara lugnt få resonera och diskutera kring olika åsikter och livsval. Och även om man tycker illa om åsikter måste man behandla människor med respekt. Som Ribbing uttrycker det handlar det om att ”man måste vara hygglig”. Och för tillfällen då man inte klarar av det har jag startat en skräddarsydd epostadress: skrivatillidioter@hatmail.com. Skriv av dig om allt och alla du inte gillar och tryck på skicka. I andra änden står en papperskorg.

 

Vad tycker du? Diskutera på DN ledares Facebooksida.


Följ Matilda Molander på Twitter

 

 


 

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.