Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Förorten behöver inte Svensson

Segregationen är en stående punkt på politikernas att göra-listor. Men vad är problemet? Egentligen?

Brinnande bilar, kriminalitet och en stat som gett upp är bilden av svenska förorter som kablats ut över världen den senaste veckan. Och som länge har dominerat vår inhemska rapportering.

Att det finns bostadsområden med problem är varken nytt eller kontroversiellt, men det råder delade meningar om vad problemen beror på. Vissa framhåller att det inte är bra när det bildas etniska enklaver, andra att människor påverkas negativt av att många i omgivningen saknar jobb. Ytterligare andra menar att höghusen och den fula arkitekturen i sig föder problem.

På ett seminarium om tankesmedjan Fores nya rapport "Vad spelar det för roll var du bor?" redogjorde docenten Susanne Urban för forskningen om så kallade ”grannskapseffekter”, alltså hur människor påverkas av andra som bor i samma bostadsområde. Det ligger nära till hands att tro att den som bor i ett område med hög arbetslöshet löper stor risk att själv bli bidragsberoende, eller att den som växer upp i ett område där få har högre utbildning inte kommer att plugga vidare. Koncentration av boende med problem förväntas leda till ytterligare problem. Urbans genomgång av forskningen visar dock att det inte finns något tydligt stöd för den hypotesen. Det är helt enkelt inte säkert att segregationen i sig leder till problem för de boende i socioekonomiskt utsatta områden.

Tvärtemot vad många tror verkar det exempelvis vara lättare att få jobb för invandrare som bor i områden med hög andel utlandsfödda, och särskilt om de kommer från samma land. Det beror troligen på att de då har tillgång till större nätverk.

Miljonprogrammens problem kvarstår dock. Och regering efter regering startar projekt för att lyfta förorterna.

Just projekttänkandet var något som nyligen diskuterades under ett panelsamtal arrangerat av Miljöpartiet. Mats Pertoft, tidigare kommunalråd i Södertälje, var starkt kritisk och menade att det enda sättet att minska problemen i utsatta områden är att arbeta långsiktigt. Bilden bekräftades av Juan Copovi-Mena, vd för bostadsbolaget Telge Hovsjö som sedan flera år arbetar för att förbättra livet för de boende i området. Bolaget har exempelvis sålt ut hyresrätter för att möjliggöra för den som vill äga sin bostad att bo kvar i området, gett unga sommarjobb och ordnat praktikplatser för den som behöver få in en fot på arbetsmarknaden.

Erfarenheterna från Södertälje följer det mönster som framträder i en kartläggning gjord av de allmännyttiga bostadsföretagens intresseorganisation SABO. I rapporten konstateras att de som lyckats bäst med att förbättra områden arbetat långsiktigt med flera olika insatser som samverkar.

Det är inte direkt revolutionerande slutsatser, men ändå värda att ta till sig när politikerna för sjuttioelfte gången i ordningen ”ska ta krafttag” mot problemen i förorten.

För i reportagen som gjorts efter upploppen i Rinkeby framkommer att människor som bor där trivs, men vill att polisen gör sitt jobb. De efterfrågar varken fler etniskt svenska grannar, flummigt välvilliga projekt eller punktinsatser. Det är inte heller vad som behövs.

Som DN:s granskning (16/2) visat minskar utsattheten i många problemområden. Mellan 1997 och 2015 ökade exempelvis andelen förvärvsarbetande från 33 till 50 procent i Rinkeby, och utvecklingen ser likartad ut i majoriteten av landets utsatta förorter. Samtidigt har den etniska segregationen ökat sedan början av 1990-talet, enligt siffror som SCB tagit fram åt DN (10/3 2015).

Det betyder inte att segregation är eftersträvansvärt, eller att vi ska vara nöjda med att halva befolkningen i vissa områden saknar arbete. Verkligen inte.

Men för att kunna vidta rätt åtgärder måste vi ha en korrekt verklighetsuppfattning.

Det är inte i första hand ett stort och diffust "integrationsproblem" som ska lösas. Vad befolkningen i Rinkeby vill ha, och behöver, är precis samma handfasta saker som Täbybor eller kalmariter efterfrågar. Polisen måste ta bråkstakarna i örat och skolan förbereda barnen för vuxenlivet. Det behövs arbetstillfällen och bra bostäder. Varje dag, året om. År, efter år.

 

Vad tycker du? Diskutera på DN Ledares Facebooksida.

Följ Matilda Molander på Twitter.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.