Mellanöstern: Klankrig på svenska.

Publicerat 2009-03-13 00:20

Signerat - Hanne Kjöller.

0 kommentarer
0 Bloggar

DN Teman i artikeln

Konflikten Israel-Palestina

För ett par år sedan på Stora Jour-nalistprisfesten kom en något berusad SVT-medarbetare fram till mig. Han var kritisk till mina skriverier om Mellanösternkonflikten, vilket jag fann ohyggligt intressant eftersom jag aldrig skrivit i ämnet.

En liten anekdot som illustrerar hur Israel/Palestina-debatten gått över styr. Västbanken och Gaza har utvecklats till ett ideologiskt slagfält där hållningen ofta säger mer om ens egen identitet än ens vilja till solidaritet. Är man liberal hejar man på det ena laget, är man vänster på det andra. Ungefär som när vänstern tidigare krävde att USA skulle ut ur Nicaragua, medan liberalerna skanderade mot Sovjets närvaro i Afghanistan. Hur många hjärtan brann egentligen för nicaraguanernas och afghanernas självbestämmande? Och hur många för att de ogillade den aktuella fienden?

Jag tänker på detta när jag läser Internationella journalistfederationens rapport ”Justice in the News: A response to Targeting of Media in Gaza” om hur Israel inför sin attack mot Gaza vid årsskiftet vinnlade sig om att få bort de utländska journalisterna.

Visst. Det är viktigt med journalistisk närvaro. Och visst är det ett brott att rikta bomber mot mediahus och hotell där det fåtal fria journalister som vågat sig till ett krigsområde bor. Och självklart borde man kunna kräva mer av demokratisk mognad från Israel och USA än från krigförande stater på den afrikanska kontinenten med ringa eller ingen demokratisk tradition.

Men med detta sagt måste man också säga det andra. Som att konflikten i Mellanöstern är överrapporterad. Att jag har fler journalistvänner som åkt till Gaza än till Åland. Och att jag knappt ens stött ihop med någon som satt sin fot i Tjetjenien, Darfur eller Kongo.

Vissa menar att den intensiva bevakningen av Mellanöstern beror på att det är så bekvämt och lättarbetat. Man kan bo på ett lyxhotell i Israel, åka ut till fronten och sedan hem igen för en sval gin och tonic och ett varmt bad.

Det må vara hur det vill med den saken. Min poäng är att det är värre att det på vissa håll i världen, där förfärliga övergrepp och krig utspelas, nästan aldrig finns en kamera på plats än att Gaza under tre veckor bara täcktes av arabisk press. Och där al-Jazira med sitt sexmannateam erbjöd sina bilder gratis till alla mediebolag som inte fanns på plats.