Till slut tog Stefan Löfven till orda. Efter flera veckors debatt om migrationspolitiken harklade sig S-ledaren och förklarade att kritiken mot Tobias Billströms ”klantiga” uttalanden i DN är befogad och att människor ”inte ska delas upp efter hud- och hårfärg”.

Ja, det borde vara självklart. Men nu väntar vi på att Stefan Löfven svarar på mer komplicerade frågor.

Beskeden hittills har varit få och korthuggna. Löfven vill att ”behov” ska styra arbetskraftsinvandringen, men har inte förklarat hur.

Ska den thailändska restaurangägare som i dag har rätt att anställa en släkting från hemlandet först tvingas erbjuda jobbet till någon i arbetsförmedlingens kö? Om Löfven svarar ja innebär det att dörren som öppnats på glänt till Sverige åter slår igen.

Och hur vill S att människor som får avslag på sina ansökningar om asyl ska behandlas? Om Stefan Löfven tror att det bara är Tobias Billström som anser att det krävs uppehållstillstånd för att leva i Sverige borde han ringa Maj-Lis Lööw, Barbro Holmberg, Jan O Karlsson eller någon annan i den långa rad av partivänner som har haft Billströms uppdrag. Ingen av dem utmärkte sig för att vara särskilt hjärtnupna rörande polisens avvisningar.

Men i dag råder största möjliga tystnad inom Socialdemokraterna om allt som handlar om migration och invandring. Tydligen pågår en omvärdering av tidigare ståndpunkter.

För inte särskilt länge sedan talade Socialdemokraterna ofta om behovet av integration. En med rätta kritiserad följd av denna politik var att invandrare behandlades som en grupp, inte som individer med samma behov som alla människor.

Inför den kommande kongressen blåser andra S-vindar. Ordet invandring finns inte ens med i förslaget till partiprogram och flera motionärer anser att posten som integrationsminister ska bort.

Men risken med att stryka allt som stavas invandring och integration är att engagemanget inte alls blir större, utan mindre. När ord blir tabu sprider sig rädslan för att säga fel. Då blir det svårare att tala, och söka fördjupad kunskap, om en viktig fråga. Det är kanske därför Stefan Löfvens tystnad låter så ängslig.