Signerat - Peter Wolodarski
Det brukar heta att Sverige är en progressiv miljönation. Vi ligger steget före andra, hävdar politiker från höger till vänster.
Men denna så kallade sanning gäller knappast vårt innehav av personbilar. I själva verket förbrukar den svenska bilparken 20 procent mer energi per kilometer jämfört med resten av EU.
Debattören Per Kågeson ger tre huvudförklaringar till detta i sin lysande bok ”Miljöbilar på villovägar” (SNS). Analysen borde få nuvarande och före detta miljöministrar att rodna.
Svenska bilar är tyngre, motorerna är större och diesel är relativt ovanligt här hemma (diesel har högre verkningsgrad än bensinmotorer).
Per Kågesons bok är en svidande vidräkning med den svenska politiken på detta område. På punkt efter punkt visar han hur skatter och avgifter inte gett konsumenterna incitament att välja bränslesnåla bilar, som släpper ut mindre koldioxid.
De senaste årens massiva subventioner av etanol belyser detta. Volvos och Saabs stora modeller har exempelvis klassats som miljöbilar, eftersom de numera kan köras på etanol.
Ägarna av dessa bränsletörstiga fordon har därmed kunnat räkna med ett regn av förmåner: lägre skatt, premie vid inköp (privatbilister), lägre förmånsskatt (tjänsteförare) samt befrielse från parkeringsavgifter och trängselskatt.
Men ingen har kontrollerat om fordonen verkligen tankats med etanol. Förarna har i stället fritt kunnat köpa vanlig bensin, när denna varit billigare, och behålla alla förmåner.
I förra veckan lanserade Volvo en ny dieselversion av sin stationsvagn V70, som drar imponerande låga 0,49 liter/mil vid blandad körning (läs DN:s test på Alltommotor.se). Det ska jämföras med den vanligaste etanolversionen av samma bil, som enligt tillverkaren förbrukar 75 procent mer bränsle.
Med den snåla dieseln faller utanför riksdagens definition av en miljöbil, och således utgår inga skattelättnader.
Den svenska fixeringen vid etanol är dyr och dålig miljöpolitik.
Peter Wolodarski
peter.wolodarski@dn.se