Det är öppen fajt i Miljöpartiet inför dagens val av språkrör. Att flera kombattanter går upp i ringen och gör upp om språkrörsbältet är inte kul enbart för politiska kommentatorer och ledarskribenter. Det är dessutom vitaliserande för partiet och demokratin i stort.
Politiskt flörtar Mikaela Valtersson mer öppet än Åsa Romson med liberala väljare. Valtersson vill inte upprepa misstaget att alliera sig med Vänsterpartiet och föredrar att markera partiets frihet från historiska band till fack och näringsliv. ”Vi ska utnyttja det som en möjlighet för att lansera de lösningar som varken högern eller vänstern klarar av att presentera”, skriver hon (DN Debatt 20/5).
Medan Åsa Romson som sina tre viktigaste frågor lyfter fram Miljöpartiets traditionellt starkaste områden – resurseffektivare samhälle, god miljökvalitet och rättvis handel – markerar Mikaela Valtersson vikten av att göra jobben och skolan till framtida valvinnare för det egna partiet.
Gustav Fridolin anses given att väljas som manligt språkrör. Hans ambition att göra partiet till något mer än det utpräglade storstadsparti det är i dag går inte att tvivla på. Miljöpartiet har länge haft svårt att locka de väljare som faktiskt lever nära de landskap och miljöer som partiet säger sig vurma för. All politik kan inte utgå från innerstadsmänniskornas romantiska inställning till livet på landet.
Landsbygdens och bruksorternas folk har inte känt igen sig i partiets syn på bilism, handel och arbete. Det går trots allt väldigt få tunnelbanor till Tingsryd. Utbudet av rättvisemärkta butiker är snålt på östra Öland en onsdag i november. Och det är inte genom att personalen kortar arbetsdagarna som produktionen av precisionsbandstål på Uddeholm i Munkfors räddas.
Men en alltför kraftig ompositionering från utopiska drömmar till krass verklighet är inte riskfri för Miljöpartiet. Kärntrupperna kan känna sig svikna om anpassningen går för långt. När Valtersson till och med använder begreppet statsbärande, är det säkert fler än den ständige moderniseringsbeivraren Birger Schlaug som sätter den ekologiska havregrynsgröten i vrångstrupen.