Signerat – Johannes Åman.
Schweizarna har inte bara skapat problem för sig själva. Runt om i Europa grubblas det över vilka konsekvenser folkomröstningsbeslutet om förbud mot byggande av minareter ska få.
I DN:s kulturdel förordade på onsdagen Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul bojkott av Schweiz. Hon vill att FN och EU ska stänga alla sina kontor i Schweiz och att den utländska personalen ska lämna landet.
Det är lätt att förstå hennes ilska. En absurd fråga har fått ett dåligt svar. Men det kommer inte att bli någon bojkott från EU:s sida. Förklaringen heter Österrike. När det för snart tio år sedan såg ut som om Jörg Haiders högerpopulistiska frihetsparti skulle träda in i den österrikiska regeringen hotade EU med bojkott. Hotet fick ingen effekt, och bojkotten betraktades snart som ett pinsamt fiasko.
Inte heller FN har goda erfarenheter av bojkotter. Ofta drabbas inte de ledare som protesten riktas mot. Därför har man på senare år börjat övergå till sanktioner direkt mot ledarna, exempelvis reseförbud och frysningar av ekonomiska tillgångar.
Men i fallet Schweiz är det svårt att skylla på regeringen. Det var inte den som ville ha minaretförbud. Ska sanktionerna då riktas mot hela det schweiziska folket? Och vad är målet? Att folket ska ta initiativ till en ny omröstning och den gången ge motsatt svar? En sådan bojkott skulle skapa en drivhusmiljö för inskränkt nationalism.
En bättre väg är den juridiska. En anmälan lämnades häromdagen in till Europadomstolen i Strasbourg. Sannolikt kommer den inte att tas upp av domstolen. Dels för att anmälaren inte personligen har ansökt om att få bygga någon minaret. Dels för att ärendet ännu inte förts så långt det går att driva inom det nationella rättsväsendet.
Men tids nog kommer ett fall som uppfyller villkoren. Och då finns gott hopp om att minaretförbudet underkänns av Europadomstolen.