Politikerna gjorde dyrköpta erfarenheter på 1970- och 80-talen. Alltför mycket av kortsiktiga åtgärder och finjusteringspolitik ledde fram till allmän ekonomisk oreda.
För svensk del förde den ekonomiska kollapsen i början av 1990-talet det goda med sig att politikerna tvingades tänka mer långsiktigt. Det innebar bland annat att den statliga budgetprocessen stramades upp och att ett treårigt tak infördes för statens utgifter. Under slutet av Göran Perssons regeringsperiod började det slarvas med att ange tak för det tredje året. Det var därför klokt av alliansregeringen att återgå till den ursprungliga ordningen.
Den ekonomiska vårproposition som finansminister Anders Borg lämnar på tisdag, utan sedvanlig promenad på Drottninggatan, är i linje med att ge långsiktigheten mer plats. Vårproppen ska från och med nu ha ett mer övergripande och långsiktigt fokus. Detaljerade förslag ska bara presenteras i höstbudgeten. Dubbelarbete undviks. Även detta är en förändring till det bättre.
Just i år kanske Anders Borg är lättad över att inte behöva ange några specifika förslag. Alliansen behöver mer tid för att tänka igenom och enas kring en fortsättning som kan ge regeringen en nystart. Den borde också strama upp den interna förslagsivern. Långsiktigheten borde väga tyngre. Alltför mycket av kortsiktiga ändringar har genomsyrat politiken som excellerat i finjusteringsakrobatik.
Om politiken lärt en del om kortsiktighetens förbannelse och långsiktighetens välsignelse har näringslivet gått åt ett annat håll under de senaste årtiondena. Kvartalskapitalismen har gjort sitt segertåg, även om den blivit alltmer kritiserad under senare år. De långsiktiga ägarna har blivit färre, de som förr kallades industrialister i likhet med familjen Wallenberg. Kortsiktig avkastning slår allt annat.
I orsakerna till den nuvarande kreditkrisen går det att spåra
en kortsiktighet som gått över styr. I jakten på snabb avkastning och höga bonusar har tankar på risk förträngts. Det kanske är dags för näringslivet att göra samma hemläxa som politiken och skapa mekanismer som ger rätt balans mellan kort och lång sikt.