Signerat

Nätdebatt: Länge leve metaforen

Det är märkligt att så många debattörer, framför allt på nätets vänsterkant, inte kan se den enkla skillnaden mellan ”jämföra” och ”jämställa”.

Jesus gick ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. Då församlade sig mycket folk omkring honom. Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: ”Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.”

Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet?”

Utom några, då. De häpnade inte alls. De blev skitsura. Inte minst Tomas Twittraren, som omedelbart knåpade ihop ett ilsket inlägg på en handfull börsnoterade sociala medier: ”Jesus jämför alltså Herren Jehovas Eviga Himmelrike med en kladdig korvaccessoar! Fräckheten!”

Jag tror att världens drygt en miljard kristna ska vara tacksamma över att dåtidens Palestina, Grekland och Rom hade en modernare och mer vidsynt blick på liknelser än denna magsura samtid. I dag tycks det nämligen hart när omöjligt att nå fram med metaforen som stilistiskt grepp. En del tycks faktiskt på allvar anse att det är helt fel att jämföra saker över huvud taget. De blandar nämligen ihop begreppen ”jämföra” och ”jämställa”.

På torsdagen tog DN:s huvudledare upp tårtattacken mot Jimmie Åkesson. Sverigedemokraternas partisekreterare fick i SR:s ”P1-morgon” frågan om huruvida det fanns något i partiets politik som kunde förklara tårtningen och den starka antipati som SD väcker.

Vi skrev så här: ”Jimmie Åkesson är en makthavare. Men i fråga om tårtningen är han också ett brottsoffer. Och medan ingen journalist skulle fråga en kvinnlig politiker som blivit våldtagen om det kanske var något i hennes beteende som förklarade övergreppet så gör man det alltså när SD-ledaren tårtats.”

Formuleringen väckte starka reaktioner, framför allt just på Twitter. ”Jaha, DN, våldtäkt är som tårtning”, skrev till exempel Arbetarens chefredaktör Daniel Wiklander, och varianter på det temat återkom på många andra håll.

Det är en märklig tolkning, och den visar just på oförmågan att skilja jämförelse från jämställande. En brist som är besynnerligt vanlig, inte minst i vänsterdebattkretsar. SvD:s Sanna Rayman resonerade nyligen i tidningens ledarblogg om reaktionerna sedan hon skrivit att det är svårare att göra rationella val som flykting än som semesterfirare.

Denna text gav ryggmärgsrespons från bloggen Alliansfritt Sverige: ”Är det verkligen relevant eller ens rimligt att jämföra nöjessemestrar och valen där kring en situation där männi­skor flyr hit till Sverige från krig och förtryck och ska göra ett val? Det är två i grunden helt olika situationer med två olika förutsättningar.”

Ja, alltså, om de inte vore olika situationer vore det knappast någon idé att jämföra dem. Och att jämföra, återigen, är inte att jämställa. Men just detta känner nog de flesta debattörer igen: Någon ignorerar ett långt textsjok med en uppsjö goda argument bara för att som en slaghök dyka ner på den lilla metaforen i mitten: ”Nääää! Hon JÄMFÖR!”

Och så blir det ett pseudogräl som i stället för sakfrågan handlar om den oerhörda fräckheten i att jämföra äpplen med päron. Det är ungefär den plats där varannan debatt år 2013 snabbt hamnar.

Just att jämföra äpplen och päron kan, inom parentes sagt, vara högst relevant. Man kan värdera deras respektive pris, färg, smak och c-vitaminhalt per kubikcentimeter – vilket naturligtvis är något helt annat än att jämställa dem och säga att äpplen och päron är exakt samma frukt.

Metaforkonsten kan stundom missbrukas. Godwins lag är namnet på fenomenet att debatter på nätet oftare än inte hamnar i diverse liknelser med Hitler. Det bör man förstås avstyra. Men det betyder inte att metaforen alltid bör undvikas – eller att man av illvilja ska tolka den som en bokstavlig jämförelse.

I sin svåröverträffade bok ”Om konsten att läsa och skriva” från 1985 för Olof Lagercrantz ett fint resonemang om just metaforer. Slutsatsen är ungefär att det är litterärt snyggare att jämföra nedåt, förminska, än att dra på och göra fenomenen större än de är.

”Lampan sken som solen” blir till exempel platt och fånigt. Som lyckad liknelse anför Lagercrantz däremot en passage ur Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”. Där jämförs båtens sävliga färd uppför den av djungel kantade afrikanska floden med en skalbagge som sakta kryper längs en pelargång.

Tur att Twitter inte fanns på Conrads tid. Då hade det exploderat av pekfingerviftande kapten Haddock-sjöbjörnar som blivit djupt purkna över att något så schangdobelt som en afrikansk flodbåt jämfördes med ett simpelt flygfä.