Signerat – Johannes Åman.
Partierna gör det inte lätt för väljarna. Vissa skillnader förstorar de under valrörelsen till groteska proportioner. Andra gör de allt de kan för att dölja.
Så vad gör man som väljare för att få en klarare bild av vad partierna egentligen står för? Allt fler kollar på nätet. På DN.se har vi ”Partitestet”. Sveriges Radio och Sveriges Television erbjuder tillsammans ”Kompassen”.
Det är kul med tester. I det här fallet kan de flesta också lära sig något nytt. Det är ju inte lätt att hålla i huvudet var alla partier står i enskilda sakfrågor.
Testerna har kritiserats för att missgynna de stora partierna och inte ha en rimlig viktning mellan olika typer av frågor. Det ligger något i det. Men det viktigaste skälet att man trots allt inte bör se de här nätenkäterna som mer än lyckad infotainment är att de bryter sönder politiken i småbitar.
Om politik framför allt handlade om att ha en uppfattning i ett antal sakfrågor skulle riksdagen kunna upplösas och ersättas av återkommande folkomröstningar på nätet. Men det svåra är inte att samla in åsikter från var och en av oss. Det svåra är att utifrån dessa nå demokratiskt legitima och sakligt hållbara beslut.
Ofta är olika enkätsvar i praktiken oförenliga. Det önskvärda är inte alltid möjligt att uppnå. Det krävs då både en förmåga att bedöma realismen i olika strävanden som mod att välja bort.
De viktigaste skillnaderna mellan socialdemokrater och vänsterpartister fångas till exempel inte i några samlingar av sakpolitiska enkätsvar. De bottnar i stället i skilda hållningar till politik som kollektivt beslutsfattande. Medan Socialdemokraterna har en tradition av ansvarstagande och kompromisser är vänsterpartisterna mer ideologiskt renläriga – och världsfrånvända. Den spänningen finns nu inbyggd i den rödgröna alliansen.