I fredagens P1 Morgon var klädedräkten niqab på tapeten. Beslöjade kvinnor – där man döljer allt utom ögonen – behandlas olika beroende på vilken utbildning de går. För lärarstudenter vid Stockholms universitet är det okej, medan Stockholms stad menar att klädseln inte går ihop med arbete eller praktik som barnskötare. Det tycker dock barnskötareleven och niqabbäraren Alia Khalifa som därför gjort en anmälan till diskrimineringsombudsmannen.
Låt oss hålla isär ett par saker. Hur man ser ut när man läser en utbildning är en privatsak, förutom det som mer handlar om ordning och säkerhet. Som att studenter på Stockholms universitet vid en tenta måste kunna styrka sin identitet, vilket svårligen låter sig göras med burka eller niqab på. Men visst måste man kunna gå på en föreläsning i heltäckande klädsel.
En helt annan sak är om det går att arbeta inom det yrke man utbildar sig för med denna klädsel. Jag kan tänka mig flera jobb där det kan fungera utmärkt. Pedagogiska yrken hör dock inte dit.
Kommunikation är mer än ord. Det är mimik, gester och allt annat som sorterar under den icke-verbala kommunikation som, enligt Wikipedia, står för ungefär 50 procent av det budskap som förmedlas. Skalar man av det blir det stumt och entonigt. Att utbilda sig till lärare är alltså ingen bra idé för den som inte vill undervisa utan sin niqab.
Barnskötare är heller inget bra yrke. Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.
Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob.