Höstens presidentval ska handla om rättvisa, om Barack Obama får bestämma. Men hans rikemansskatt skymmer sikten för de svåra ekonomiska beslut USA står inför.
En amerikansk president kan välja ett par olika vinklar i sitt årliga tal om tillståndet i nationen. Han kan berätta om alla bra grejer han redan uträttat eller om allt fint som komma skall. Natten till onsdagen hade Barack Obama problem med båda angreppssätten. De reformer han drivit igenom är inte särskilt populära och ekonomins hälsa är bräcklig.
Obama såg ändå framåt: mot höstens återvalskampanj. Det som saknades i handfasta framtidslöften kompenserades med ett aggressivt budskap om att klämma åt de rika.
På läktaren satt fru Michelle med gäster, bland annat Warren Buffetts sekreterare. Multimiljardären tycker själv att det är orättvist att han betalar en lägre procentsats i skatt än sin alltiallo, eftersom hans kapitalinkomster behandlas mildare än hennes lön. President Obama krävde nu en ”Buffettregel”, att alla som tjänar över en miljon dollar om året ska betala minst 30 procent i skatt.
Som populistiskt kampanjtema kan det fungera. Det är inte bara Occupy Wall Street som skäller på stormrika finanshajar. Men det är en rent politisk paroll. Obama har ingen aning om hur mycket knösskatten skulle ge. Hur som helst är det alldeles för lite för att fixa budgetunderskott, skapa arbete åt alla och bygga nya järnvägar, som presidenten annars antyder.
Mitt Romney nämndes inte vid namn, det behövdes inte. Mindre än ett dygn före Obamas tal hade Romney, fortfarande den mest sannolike republikanske utmanaren i höst, till slut redovisat sina senaste inkomstdeklarationer. Här fanns en Buffett till. Romney tjänade över 20 miljoner dollar 2010 och betalade bara 14 procent i skatt, eftersom allt var kapitalinkomster. Han skickar mer till mormonkyrkan än till den federala kassan, vilket möjligen förklarar varför han så obegripligt länge vägrade offentliggöra uppgifterna.
Rivalerna i partiet har redan påbörjat Obamas arbete med att nita Romney som Joakim von Anka. Hans huvudkonkurrent Newt Gingrich vill för sin del skrota all skatt på kapitalinkomster.
Förra årets tal om ”tillståndet” ägnade Obama åt vackra mål om satsningar som sedan aldrig blev av. Buffettregeln lär möta samma öde, eftersom Republikanerna har majoritet i kongressens representanthus. 2011 präglades av infekterade strider om statsfinanserna, och dödläget lär överleva åtminstone fram till valet.
Många av kongressens republikaner hatar alla kompromisser och tycker att partiledningen är för mjäkig. Nedskärningar, ja, ökade skatteintäkter, aldrig. I augusti var de fullt beredda att driva USA i bankrutt, med horribla ekonomiska följder.
Kongressens anseende är nere på källarnivå. Republikanerna lät därför Mitch Daniels, guvernör från Indiana som hade kunnat bli en vettig utmanare till Obama, svara på talet. Han påpekade att Demokraterna hade majoritet under presidentens första två år, och att stora projekt röstades igenom: stimulanspaketet, sjukförsäkringsreformen, regleringen av finanssektorn.
För visst bär Republikanerna en stor del av skulden till polariseringen i Washington. Men Obama kommer inte undan ansvar.
Han borde ha lagt upp spelet från det politiska mittfältet, men hans instinkt är att låta staten växa och bli ständigt mer aktiv. Han borde från början ha gett sitt stöd till förslagen från sin egen skuldkommission om hur statsfinanserna skulle balanseras genom reformer av både skatter och de stora sociala förmånsprogrammen. Det hade gett Obama en trovärdighet som fattades när han senare försökte låta intresserad av budgetunderskottet. I tisdagskvällens tal var detta inte ens en parentes.
Obama har som få demokratiska presidenter ryggen fri i utrikespolitiken. Han har avslutat det omstridda kriget i Irak och gjort kampen mot terrorismen mer framgångsrik än någonsin.
Men ekonomin avgör. Arbetslösheten kryper sakta nedåt, mest för att många gett upp hoppet och slutat söka jobb. Viktigast är dock om amerikanerna upplever att det går åt rätt håll, och hur den känslan är i höst är för tidigt att säga. Tre miljoner jobb har skapats i privat sektor på knappt två år, sa Obama. Det är dock svårt att se vad presidenten haft med det att göra, särskilt som han hävdar att kongressen stoppat alla hans smarta förslag.
Mitt Romney väcker ingen entusiasm ens i sitt eget republikanska parti. Barack Obama har inte övertygat. Men presidentens opinionssiffror tickar uppåt, han är fortfarande en lysande talare och har en effektiv kampanjmaskin. Och titelförsvararen brukar alltid ha en fördel.