"Perverst." Storbritanniens främsta andra världskriget-historiker, Martin Gilbert, är djupt chockerad när BBC når honom. Efter att ha läst vittnesmål från Förintelsen på judiska museet i Vilnius delar jag Gilberts förfäran.
I ett försök att skriva om besvärande aspekter av Litauens historia har staten inlett förundersökningar mot judar (bland dem det judiska museets grundare, Rachel Margolis) som organiserade sig i ett väpnat motstånd mot nazisterna. Mellan 20 000 och 30 000 judar anslöt sig till stridande förband i de östeuropeiska skogarna.
Vilnius partisaner har, tillsammans med upprorsmännen i Warszawagettot, kommit att symbolisera det hopplösa men heroiska judiska motståndet mot Hitler-Tyskland.
På nyårsafton 1942 höll den unge poeten Abba Kovner ett sedermera berömt brandtal i Vilnius getto:
"Judisk ungdom! ( ) Av åttio tusen judar i 'Litauens Jerusalem' återstår bara tjugo tusen Hitler planerar att utrota alla judar i Europa, och Litauens judar har valts ut att dö först. ( ) Vi ska inte låta oss ledas som får till slakten!"
Faktum är att Vilnius, eller Vilna på jiddisch, var hela norra Europas Jerusalem. Unga judar flockades till den blomstrande kulturstaden med dess universitet och litterära kaféer. I dag finns bara minnet kvar.
Över 200 000 judar, 94 procent av Litauens judiska befolkning, mördades av nazisterna och deras villiga litauiska medhjälpare. Det är proportionellt sett det högsta antalet i Europa.
De som trots allt hade förmågan att inse sanningen räknade aldrig med att vinna över Hitlers slaktare. Deras uttalade mål var att försvara den judiska hedern och föra idén om väpnat judiskt motstånd vidare till andra getton. Men de partisaner som riskerade livet genom att varna andra getton för den slutgiltiga lösning som väntade, fann sig misstrodda. Så ofattbar var nazisternas plan, även för dem som redan förlorat nästan allt.
I Vilnius getto motsatte sig en majoritet av invånarna den väpnade motståndsrörelse som lockade ungdomar i tonåren och tidiga 20-årsåldern. Ställda inför nationalsocialismens barbari försökte man leva så värdigt som möjligt i den stad som nästan över en natt hade förvandlats från judiskt intellektuellt centrum till fängelse. Medan nazisterna brände böcker på bål berättar en bevarad plansch om gettobibliotekets firande av det hundratusende boklånet.
I dag lever partisanerna vidare i judiska folksånger som "En stilla natt" , som skrevs efter deras första, sensationellt framgångsrika sabotage - sprängningen av ett vapenlastat nazisttåg 1943:
Stilla, natten är stjärnbeströdd,
Och frosten bränner skarpt.
Minns du när jag
lärde dig
Att hålla ett maskingevär i dina händer?
På en tavla inne i Vilnius judiska museum finns den så kallade Jägerrapporten från december 1941 uppklistrad. Med sina prydliga tabeller ser den ut som en ransoneringslista, tills man tittar lite närmare.
1 sep, -41.
Marijampole.
1 763 judar,
1 812 judinnor,
1 404 judiska barn,
109 mentalsjuka,
1 kvinnlig tysk medborgare som var
gift med en jude,
1 kvinnlig ryss.
(Totalt) 5 090.
Enbart överste Karl Jägers Einsatzkommando var under mindre än ett halvår ansvarigt för massmordet på 137 346 judar. En tredjedel av dem var barn.
Vissa litauer var så angelägna om att delta i utrotningen, berättar rapporten, att litauiska militärer hunnit påbörja dödandet innan Jägers specialstyrka tog över.
Känner man utöver detta också till Litauens ovilja att åtala nazistiska krigsförbrytare - exakt noll har straffats, trots att bevis framlagts av Simon Wiesenthal Center - ja, då framstår faktiskt förhören av Förintelsens överlevande som rent perversa.
Parallellt med den förvrängda historieskrivningen ökar antisemitismen i landet. För en vecka sedan utsattes Vilnius judiska center för en nazistisk attack. Slagordet "Juden raus", hakkors och davidsstjärnan hängandes från en galge hade målats med lysande röd sprayfärg över fasaden.